Bland skägglav och renar

Dagen för hemresa närmar sig med stormsteg. Känns jättejobbigt att man inte kan stanna tiden. Jag har massor med folk som jag inte har hunnit med här uppe. Vi har verkligen tagit det lugnt och slappat mesta delen av tiden här uppe. Otroligt mysigt och skönt har det varit, men man vill ju så gärna hinna träffa alla också. Eventuellt kan jag hinna med några på tisdagen när vi åker, men det blir som vanligt i all hast och lagom stressigt. Man skulle bo här uppe helt enkelt...då hade man ju haft all tid i världen. Nä jag skulle inte kunna leva som mamma 16mil bort från civilisationen, med björn och ren som närmaste grannar...men Umeå är ju en fin stad.......... Å andra sidan tycker jag nog så just för att man är här så sällan. När jag bodde i Umeå tyckte jag inte att det var så speciellt. Och braiga vänner har jag ju gott om söderut också. Bara man fick dit mamma, syskonen och Linda så vore det perfekt nästan. Nu kommer ju det inte att hända så länge solen är rund så det är väl lika bra att sluta drömma om det.

Vad har vi gjort då, här uppe i norr. Inte så mycket. En lugn och mysig jul med snö pracis som det ska vara. En alldeles lagom fylla med mina bästaste flicksnärtor. Lite racing med en gammvolvo på isbana. En stillsam mellandagsshopping där Hjalle inhandlade mest. Besökt bröderna i Vindeln och träffat gubben från gulhuset. En omgång racing med folkracebilen på sjön. Massor med god mat. En lugn och nykter nyår sånär som på bubblet vid tolvslaget. En dag på sjön med skotern. Vi har sett älg och ren och räv. Ätit blodbröd, souvas och söla. Somnat framför brasan, smuttat lite rödvin och gosat med hjalle på fällen. Hjalmar har blivit världens största kille som älskar sin egen spegelbild, dregglar som en tok och pular in vad han kan hitta i munnen. Nu ska jag återvända till familjen och ta tillvara på de sista fem dagarna här.