Vägen delar sig...

Hjalles blogg - It´s da shit!

Ciccis blogg - äntligen en sida bara om mig.

Nytt år - ny blogg?

Jo det är nog dags nu...att lägga ner denna blogg. Den skulle ju handla om Öban och graviditeten. Sedan ett, tu, tre så var Öban född och bloggen började handla om Hjalmar. Men nu på senare tid känner jag att den glidit iväg till att handla om Hjalles mamma allt mer. Det är nåt underligt behov som vuxit fram här på sistone...det här med att jag också vill vara i centrum. Eller om jag ska vara helt ärlig så har ju det behovet alltid funnits, men fått ge vika för Öban och Hjalle en period. Så nu ska jag fixa en cicciblogg där jag kan vältra mig i mitt eget ego hur mycket jag vill. Säkert så kommer det att bli en hel del Hjalmar där också, han är ju ändå min stora löv.

...tack för den här tiden und aufwidersehen!

Bland skägglav och renar

Dagen för hemresa närmar sig med stormsteg. Känns jättejobbigt att man inte kan stanna tiden. Jag har massor med folk som jag inte har hunnit med här uppe. Vi har verkligen tagit det lugnt och slappat mesta delen av tiden här uppe. Otroligt mysigt och skönt har det varit, men man vill ju så gärna hinna träffa alla också. Eventuellt kan jag hinna med några på tisdagen när vi åker, men det blir som vanligt i all hast och lagom stressigt. Man skulle bo här uppe helt enkelt...då hade man ju haft all tid i världen. Nä jag skulle inte kunna leva som mamma 16mil bort från civilisationen, med björn och ren som närmaste grannar...men Umeå är ju en fin stad.......... Å andra sidan tycker jag nog så just för att man är här så sällan. När jag bodde i Umeå tyckte jag inte att det var så speciellt. Och braiga vänner har jag ju gott om söderut också. Bara man fick dit mamma, syskonen och Linda så vore det perfekt nästan. Nu kommer ju det inte att hända så länge solen är rund så det är väl lika bra att sluta drömma om det.

Vad har vi gjort då, här uppe i norr. Inte så mycket. En lugn och mysig jul med snö pracis som det ska vara. En alldeles lagom fylla med mina bästaste flicksnärtor. Lite racing med en gammvolvo på isbana. En stillsam mellandagsshopping där Hjalle inhandlade mest. Besökt bröderna i Vindeln och träffat gubben från gulhuset. En omgång racing med folkracebilen på sjön. Massor med god mat. En lugn och nykter nyår sånär som på bubblet vid tolvslaget. En dag på sjön med skotern. Vi har sett älg och ren och räv. Ätit blodbröd, souvas och söla. Somnat framför brasan, smuttat lite rödvin och gosat med hjalle på fällen. Hjalmar har blivit världens största kille som älskar sin egen spegelbild, dregglar som en tok och pular in vad han kan hitta i munnen. Nu ska jag återvända till familjen och ta tillvara på de sista fem dagarna här.

Home sweet home

Om exakt 8½ timme bär det av till Umeå. Jag har haft fullt upp här hemma att sköta packningen medan karln är och jobbar. Det har varit svettigt värre kan jag lova, men nu är jag klar och helnöjd. Tre personer...två veckor och en väska! Sedan tillkommer barnvagn, skötväska och en stor julklapp vid sidan om, men ändå.

Jag är så väldigt väldigt glad över att äntligen få åka hemmåt, hur många år jag än bor söderöver så är ändå alltid norrland hemma. Det händer något skönt med kroppen när man landar på flygplatsen i Umeå, som om den slappnar av lite extra. Ett år sedan sist och väldigt mycket har hänt...

Den här julen är så efterlängtad och behövlig. Ska bli ovanligt skönt att vara hemma hos mamma och bli bortskämd. Raggsockar, god mat och brasa ser jag fram emot. Blossande kinder efter en tur med skotern. Men framförallt ska det bli roligt att träffa alla. Mamma och mina bröder, alla plastpappor och övrig diverse släkt och såklart mina älskade vänner. Speciellt juldagen ska bli spännande, och lite läskig på samma gång. Kommer det att sluta i en snödriva med mössan på sne, fyllehicka och barr i trosan? Eller blir jag alldeles för nojjig och håller mig till en öl? En sak är då säker...med mig kan man aldrig så noga veta. Eller som mamma skulle ha formulerat det "dit ne bär så bär he!"

Från Hjalmar till er alla...En Riktigt God Jul!

Karlstad är en innevånare rikare!

Nu har Hjalles blivande kompis tittat ut... Äntligen, som vi har väntat här hemma. Hjalmar var duktig och höll tummarna nästan hela natten. Å nu vill jag att tiden ska gå fort så att jag och Hjalmar kan åka och hälsa på.

Niagarafallet

Woohoo! Har värsta glädjefnattet här hemma för mig själv nu. Har precis pratat med min kompis som vankat omkring i några dagar över beräknad nedkomst så att säga. Jag drömde nämligen i natt att hon skulle föda så jag var tvungen att ringa henne ikväll och höra hur det går. Och dra på trisser, mitt i telefonsamtalet går vattnet. Det går tydligen som satan, rena niagarafallet forsar förbi trosskyddet. Så sjukt det kändes att vara på andra sidan luren... Båda blev vi nog lite chockade. Så i natt tror jag verkligen att det blir av, för det var en himla massa sammandragningar under samtalets gång också. Ojojojoj så galet. Vet inte vart jag ska ta vägen. Å jag håller mina tummar som en galning och hoppas hoppas att Holgerfanken behagar böka sig ut nu.

Min familj

Hjalmar är väldens bästa bebis. Vi har haft en liten fest [på tre pers - varav en nykter] här hemma med musik, sprit och singstar och Hjallefisen sover sött som en liten gris ändå. Jag blir så stolt.

Det är inte utan att jag känner mig som århundradets kanske bästa fruga. Jag lagar asgod mat till min karl och hans käre vän, sedan hejjar jag på deras supande och ser till att de tu turturduvorna tar sig iväg ut på hårdrocksafton på bodegan. Detta helt utan det minsta tjurerier och gnäll. Jag hoppas verkligen de har skitkul medan jag sitter hemma nykter och ugglar. Förr i världen hade jag säkert varit missunsam och tjurat en del över att henke får festa te at medan jag måste vara hemma. Men icke. Dels därför att jag vet att min tid kommer då jag kan gå ut och festa och henke får vara hemma och ta hand om Hjalleplutten...men också för att det är så mysigt att vara hemma med Hjalle så man knappt vill gå ut. Jodå visst är jag också sugen på att festa, jag ska ju inte lådsas om att jag är någon annan nu helt plötsligt bara för att jag har fått bebbe. Vem gillar inte en fin fest? Men just ikväll är det verkligen så himla mysigt att stanna hemma med Hjalmar medan henke drar iväg och öser med sin vän.

Dessutom är det så himla kul att henke har en sån bra kompis som Kris, som alltid lockar fram det bästa hos min karl. Japp jag unnar verkligen henke en riktig genomkörare. Och...och det är viktigt... Henke tar inte för givet att jag ska vara den som stannar hemma medan han får partajja bara för att jag har pattarna. Det är jag som ser till att han verkligen ger sig ut i svängen. Själv längtar jag som bara den till jul då jag ska festa till det med mina vänner. Och sedan i vår när jag inte helammar längre så ska jag ta mig in till Ballebrall i Kalmar och supa te at. Och så fick vi ju en inbjudan till växjö också som man ju måste ta på allvar.

På det hela taget är jag väldigt nöjd med min lilla familj och mitt lilla liv just nu. Nykter hemma - en lördagskväll. Nu ska jag ta mig lite choklad.

Förra julen...sammanfattning i bilder.

Å min skapare vad jag längtar nu...

Fredag hela veckan

Det är tamejtusan fredag hela tiden tycker jag. Det jag försöker hinna med under veckorna blir alltid intryckt i sista stund precis innan fredagen kommer. Dagarna går så himla fort! Jag får panik när jag inser hur fort Hjalle växer... idag insåg jag att han knappt kan ha några av sina bodysar längre, kunde inte knäppa den fina brungulrandiga längre som han hunnit ha en gång. Bajs. Detta ledde till att jag rensade lite bland kläderna för att se vad han kan ha...ja typ...Inget. Han har vekligen tjockat på sig. 5700g och 59cm är han nu lillfisen. Störst av alla bebbarna i föräldragruppen trotts att han är näst yngst. Men han ligger prick på linjen på normalkurvan så det är nog dom andra bebbarna som får snålt med mat hahahaa.

En sak som är bra med att tiden går fort är att det snart är dags att åka upp för att fira jul med min fina familj. Ska bli helt underbart. Dessutom ska det partajas på juldagen... WooHoo!

Det där med pennan

Fyyyy fanken säger jag då bara. Fy. Det finns ett test som man kan göra för att se om man har hängpattar. Har alltid gått prima för mig och mina småtissar, inge häng där inte. Men så nyss när jag sitter och skriver ett inlägg och samtidigt luftar mina tuttar så ser jag hur mina schyssta bomber har börjat stäva oroväckande mycket ner mot Kina. Jag grabbar omedelbart efter närmsta penna och placerar den under tutten. Ve och fasa pennjävlen sitter kvar. Inte ett uns av tvekan heller, jag hade nog kunnat lägga ditt tre sudd och en almanacka också. Större tuttar i all ära, det är ju najs men om detta är priset så betackar jag mig gärna. Hängtuttar är inte stekhett. Många skavanker må jag ha på min kropp och en och annan bristning på magen, men hängtuttar vid 27års ålder ska jag bara inte ha. Ska omedelbart kolla upp träningstips för fastare mjölkpaket. Dumma dumma test.

Livet är inte lätt när huvudet är tungt.

Lillfis

Jorå han växer så det knakar och är sötare än sockervadd min älskade lilla fiskorv.

Det är inte ofta man hinner blogga som nybliven mami märker jag, men nu har han precis somnat den lille marodören så jag passar väl på. Sedan sist har tre stora saker hänt förutom det megastora adventsbaket...

1. Vi har varit på soc i Emmaboda och fixat så att Henk står som pappa till Hjalle. Sådant fixar sig inte av sig själv, jag kan ju ha pöka te at med konduktören. Men idag skrev jag under på att det är Henk och ingen annan som jag pippade med på norrlandståget den 7:e januari förra året.
2. Jag har varit på slutbesök hos min barnmorska och fått OKstämpel på muttan. Mycket fint knip har jag också bara så ni vet. Jihoooo!
3. Det största av allt: Hjalmar har lärt sig att greppa och föra pappas/mammas finger till sin mun. Gjorde det först med pappa i morse, men det kunde ju ha varit en ren tillfällighet. Men sedan ikväll gjorde han det flera gånger med mitt finger också. Kool. Jag var snabbt framme och filmade framsteget. Ojojoj jag säger då det. Snart tar han körkort och drar på festival.
   

Så mycket mums och nu är allt borta nästan, vi åt en del men gav bort det mesta. Jag kan verkligen rekomendera chokladminttryffel oh herre så sjukligt goda. Även saffransskorporna var en favorit.

Tjockismami

Nu kanske ni tänker att adventsbaket rimmar illa med att tappa gravidkilon... men jag får äta mums på helgerna. Herrejösses annars skulle jag ju magra bort fullständigt.

Adventsbak

Helgen kommer att ägnas åt adventsbak... jag och Henk ska baka saffransskorpor och chokladminttryffel. Men men men detta är inte allt, nejdå. Banankaka, och chocolatechipcookies och lite annat mums står också på listan. Kommer säkert att bli kaos och kalabalik här hemma. Brända kakor en stressad mamma, mjölig bebbe och nerbabbad pappa, men det är ju så det ska vara kring jul. Sedan ska vi såklart se på Idol, Svensson Svensson, Babben och Sing along. Vilka partyanimals vi har blivit.

Hjalle hjärta Balle

Igår hade Hjalle besök av tantBalle. Tyvärr så blev han lite nervös i magen när Balle var här, så det blev lite trist stämning emellanåt. Medan Hjalle sov gjorde vi en mumsig lunch eftersom tjurballe vägrade äta havregrynsgröt som planerat [mami försöker vara nyttig och tvinga bort bebbefläsket] Förutom att äta gott så fick jag äntligen lite uppdateringar från Balles singelliv. Jag har levt lite i skuggan ett tag, men nu känner jag mig med på noterna igen. Sedan blev vi lite trötta så vi låg i sängen och pratade om bonde söker fru... alldeles för länge egentligen nu när jag täker efter.

Med andra ord var det en finfin dag med efterlängtat besök. Nästa vecka ska jag nog försöka ta mig in till Kalmar på en fika... jag får inte bli helt insnöad här i Emmaboda. Bli en sådan som smygtittar på folk bakom gardinen. Ooooops - to late.

Madrassen är tom och soffan ledig.

Jo så är det. Våra gäster från helgen börjar redan saknas här hemma. Nu är det vardag igen och fisdimman ligger tät. Läste precis på kristoffers blogg om helgen och insåg att jag inte skrivit om våra två fina besökare. Jag hade nämligen min älskade honungspingla Fritz här på besök, medan Henk ärades med besök från sin efterlängtade Stoffe. Med sig hade de båda ett glatt humör och massor av fina grejjer till Hjalle. Fritz och jag ägnade fredagen åt att filosofera om livet, både våra egna öden men vi är ju inte heller sena att lägga oss i andras livsval. Det var inte utan att man var lite mör kring tre när det var dags att amma innan man sade gonatt. Sedan vaknade Hjalle kring halv sju för att inte somna om mera den morgonen. Wohoo.
På lördagen kom Kristoffer glad i hågen. Vi käkade mat och spelade kort, innan det var dags för bowling. Jag hade glömt hur trist det var att bowla och att jag var så överlägsen... tvingades kasta klotet med vänstern så att de andra skulle få chansen att gå om mig... Eftersom nöjeshuset i Emmaboda stänger klockan 22 fanns inget annat än att dra sig hemmåt sedan. Väl hemma spelade vi sjukt jobbiga kortspel som enbart gick ut på att jävlas med mig. Desto mer uppskattade jag den ljuva musiken och de djupa samtalen framåt småtimmarna. En hel del sanningar kröp fram... som att en del ägnar sig åt tvångsprostitution. Jag lyckades klämma i mig en helt underbar starköl under kvällens gång. Kanske var det därför jag hade sådant bestyr med att tänka. Fast det förklarar å andra sidan inte hur det kommer sig att min hjärncellsdöd kunde smitta. Nu är det dags att krypa till kojs så detta inlägg får duga som sammanfattning.

A som i Aschtung , hör ni kloaknazisterna? och K som i kramas länge.

Växer så det knakar

Det är inte klokt hur mycket Hjalmar växer. En hel del kläder börjar bli för smått redan... men det är ju inte mig emot för då får man shoppa nytt nytt nytt! Nu är det storlek 62 som gäller för fisen som för bara 7veckor sedan simmade i storlek 50. Han får väl säkert lite kläder i julklapp snart, men för de som är sugna på att ge något riktigt önskat så står bidrag till en videokamera högst upp på listan. Nu börjar det nämligen hända massor... mellan 7 på morgonen till ca 14-15 på eftermiddagen är det fullt ös. Jo han sover såklart en del också, men när han är vaken så är han jävligt vaken. Tittar och snackar och ler hela tiden.

Nu ska jag fiffla med annat, men jag uppdaterar med några bilder från helgen.

Trauma

I natt sov Hjalmar sin första natt i sin egen säng. Det gick tokbra, han somnade på momangen och sov precis som vanligt fint hela natten med paus för amning kring 03. Hur det kändes för mamma och pappa att sova utan Hjalle är en helt annan femma. Av ren vana sov vi balanserandes längst ut på varsin sida av sängen... man är ju van att ge plats åt lillfis. Sängen kändes gigantisk och omysig. Men det blir nog bra det här, i det långa loppet som mamma säger. Mamma säger mycket hon, det finns så många sätt att förstöra ett barn helt på ska ni veta. Ibland är det bättre att vara ovetande, men det är ju redan kört för min del tack vare mamma så jag har full panik. Man vill ju inte att Hjalle ska bli ett förstört barn. Nono. Han ska bli självständig, ha bra självkänsla och för att låta lite elak...han får inte bli en mes! Mamma hade nog inte uttryck det med dom orden men innebörden är desamma. Han ska ta för sig av livet. Och då gäller det att börja i tid, så nu sover Hjalmar själv. Inget jamsande i mammas och pappas säng mer. Själv tycker jag att det är sååååå tomt i sängen nu.

EMMA

Nu måste jag sabotera hela min bebbeblogg med att skriva om något helt annat... fast det har ändå med bloggandet att göra. När jag precis hade börjat blogga hittade jag en till gravid som bloggade som jag gillade att läsa, vi kan kalla henne Emma. Jag har tillochmed kvar länken till bloggen på min sida. Men så helt mysko så går denna människa upp i rök. Kanske inte för den verkliga världen, men jag bryr mig ju mest om mig själv och helt plötsligt fick jag inte läsa mer från denna Emma.

Och så dyker du upp nu och kommenterar ett inlägg... vilket borde betyda att du läser min blogg. Så då måste jag passa på att fråga: var tog du vägen med ditt bloggande? Jag ville ju hänga med i din graviditet ju, du var ju tuff och vi var beroende av dryga familjeliv. Ett tag var jag rädd att det blivit knas med bebbemagen, men tydligen har du fått en Elvira med en Andreas som tur är. Hade du bott i Västerås också så hade jag blivit lite rädd.

Så nu sitter jag här och känner mig nästan som dumpad, jag var lite smygkär i din blogg. Nu är jag mest tjurig.

Hyfsat skön snubbe!

Relativt nöjd i sin babysitter...

Läkarbesök och andra besök hit och dit

Idag har vi varit på kontroll hos farbrodoktorn. Alles is gut med Hjalle såklart, vem trodde nåt annat om våran mirakelbebbe, hah! Fast han skriker och brottas med tutten när det är ammadags så slurpar han tydligen i sig en hel del, för vikten ökar som den ska. Det är ju något av en chock att ens förut så tysta och lugna bebbe nu har förvandlats till en liten marodör. Men så länge han sover fint om nätterna så ska jag inte gnälla, sötfisen vaknar bara en gång kring tre annars sover han som en liten väldigt liten stock. Förutom att han promt ska upp kring halvsju för att hänga framför nyhetsmorgon så har vi väligt lika dygnsrytm Hjalle och resten av familjen. Vi gillar att vara uppe till sent och föredrar långa sovmorgnar. För så fort nyhetsmorgon är igång och han fått suga tutte så somnar han sött på min mage varje morgon.

En annan väldigt bra sak med Hjalle är att man får lyssna högt på musik utan att han bryr sig, han sover så lugnt ändå sålänge nappen sitter i käften. Just nu brassar jag full kräm på System of a down och Hjalle trivs som fisken i sängen ändå. Det vill till att vänja de små liven i tid.

I morgon ska jag brassa in till Kalmar och träffa Andreas som är i faggorna, ska bli kul att tävla om vem som har bästa bebben. Hans lilla Elvira och Hjalmar är redan bortlovade till varandra - like it or not. Kanske kan man få träffa Balle och Christian också när man ändå är i stan, om nu inte pittballe är sjuk fortfarande. Sedan på kvällen kommer sötsara hit och någon gång under helgen ska Kris komma också, om Henke inte har schabblat till det igen. Det är så himla trevilgt med en massa besök av trevligt folk. Det enda som fattas är ju om man kunde supa te at lite lite... att jag ska vara så kåt på en fylla, det är knas.

Jag måste förresten uppdatera min vintergarderob, jössehare va kallt det var ute idag. Brrrrrrrr.

Snö

Hjalmars första vinter är i analkande alltså...äntligen är snön här! Vi borde egentligen gå ut på promenad känner jag, men jag är inte helt pigg i kroppen så det känns jobbigt. Hjalmar är fortfarnade snuvig och har härjat sedan halv sju så han skulle nog må gott av en tur i friska luften. Vi får se, kanske om en stund.

I helgen får vi finbesök av Sara som kommer från Göteborg för att få gosa med Hjalle. Nä fy va trött jag blev nu. Jaha nu bröt Hjalle ihop också, magknip kan man gissa. Får nog bryta här.

Finast

Jag har precis avslutat ett mycket trevligt samtal med min kära Fritz... efter 1½ timme i luren är mammahjärtat full av längtan efter Hjalle. Men han ligger och sover i sin säng och är världens absolut sötaste och man får inte väcka en bebis som sover. Men ååååå vad jag vill väcka honom bara för att få gosa och sniffa på sötfisen. Hur kan man vara så fin? Jag blir sjuk av löööv.

Ensam

Jaha så nu sitter jag här ensam framför datorn. Helt själv är jag, ingen Hjalle som ligger och väntar på att vakna i spjälsängen. Ingen Henke som ligger framför teven med sitt nya PS3. Hanke har tagit Hjalle med sig till farfar för att fira farsdag, jag är inte på humör idag så jag sitter hemma och tjurar. Sedan Henke och Hjalle drog har jag storstädat och diskat i en jävla fart... i ren ilska tror jag. Men nu är det tipp topp här hemma igen. Funderar på att slänga mig själv i duschen som pricken över i:et. Men man ska ju inte överdriva.

Ja mitt bidrag till farsdag blev något annorledes än vad jag hade planerat, har mest varit arg på min sämre hälft. Men det är faktiskt med rätta, ibland måste man ryta till lite på riktigt. Allt som oftast är det mest med glimten i ögat som vi tjurar på varandra, men dagen till ära blev min bägare full. Nu har jag ju fått avreagera mig både på Henke och på skurmoppen så nu är jag relativt glad igen och saknar mina fiskorvar. Å andra sidan är det rätt gött att brassa på med sin egen favvomusik på hög volym utan mutter och sitta att framför datorn utan att någon tappar nappen och börjar härja. I en timme till kan jag nog njuta, men sedan får familjen ta och återvända hemmåt.

Fars dag

Jahapp... jag och Hjalle var ute i god tid och hade fixat en finfin pressang till papi. En bok som Henk länge tjatat om att köpa, helt perfekt tyckte både jag och Hjalmar. Härom dagen när jag bäddar sängen råkar min blick glida iväg mot Henkes bokhylla och kan med stor fasa konstatera att någon tydligen visst fått tummen ur och köpt boken ändå. Crap.

Så nu står vi här jag och Hjalle med en dålig farsdagspressang, typiskt. Men så i morse fick vi en ypperlig idé... vi traskar iväg och köper en ros och farsdagsbakelse och firar papi på det traditionella sättet med kort och grejjor. Men även där gick vi på pumpen. Hela fucking Emmaboda har ju stängt på söndagar, förutom Ica och Konsum. Ingen bakelse, ingen blomma, ingen mumsig frulle eftersom ica är helt urplockat på söndagar. Dubbelskit. Istället fick vi traska till leksaksavdelningen och kika. Jag vet ju att Henk som liten var intresserad av brandbilar så jag och Hjalle fastnade för ett litet brandbilsset med bil och gubbar och hela skiten. Så det ska papsen få av Hjalmar. Och en julkalender. Nu ska det bara knåpas ihop ett kort också innan papi vaknar. Nästa år ska vi fira farsdag med pompa och ståt, nu såhär första gången kan man ju inte ha så höga krav.


Ååååååå bajs bajs bajs... det hade ju varit så bra om inte Henke redan köpt boken utan att berätta det. Nu sitter jag och Hjalle här med två skitpaket istället. Det här ska Henk få fan för.

1 Månad

Igår blev lillfis en månad, det är inte klokt hur fort tiden går. Något annat oförsåeligt är att vi faktiskt bara har kännt Hjalmar i en månad, känns knasigt. Nu när han är hos oss så känns det som om man kännt honom hela livet, minns inte riktigt hur det var utan honom. Riktigt kokko känsla... Men nu är han alltså en månad gammal. Första tre veckorna var en smekmånad. Jag var hög på mammahormoner och Hjalmar visade upp sin bästa sida för att vara säker på att få stanna. Nu är det andra bullar här hemma. Jag är så trött ibland att jag inte vet vad jag sysslar med och Hjalmar visar upp hela sitt sköna röstregister titt som tätt när det inte går hans väg. Dessutom har stackarn täpt näsa och problem med onda gaser i magen.

Med enmånadersdagen kom också stressen krypande i familjen... vi har inte fixat foto till tidningen än, inte gjort hand och fotavtryck eller fyllt i Hjalles bok efterhand innan man glömmer hur det var. Jag förstår inte hur det gåt till, jag går hemma hela dagarna men hinner absolut nada!

Nu ska vi försöka trixa till en middag. Klyftpotäter, fläskfilé och rödvinssås kommer att ätas framför svensson svensson om allt går enligt planerna. Känns lite härligt 90-tal, radhus och myspys tycker jag.

Knip

Läste nyss att man ska knipa i minst 10 sek upp till 30 sek när man övar knipmusklerna... Hmmm. Jag har mer kört på väldigt många men snabba, och trodde jag var aspirant på guldmedaljen i knip-sm. Nu testade jag att göra några 10 sekundare och fy för den lede va jobbigt. Känner mig helt plötsligt inte alls speciellt nöjd över min mutta, så nu blir det till att sätta igång knipträningen. Jag vill inte drabbas av urinlekage eller trist sexliv bara för att jag missuppfattat knipöviningen. När man väl kommer till skott som småbarnsförälder vill man ju gärna känna av akten också.

En kanyl med mjölk

Hjalle är förkyld... stackarn kan knappt andas för allt snoret i näsan. Det är förmodligen därför som han är fjärtig i magen också trodde barnmorskan. Så nu har jag varit och inföskaffat en minispruta som jag ska suga upp bröstmjölk med och sedan spruta in i Hjalles näsa så att det sköljer bort snuvan. Vi har precis testat och även om det var under stora och vilda protester så fick jag dit mjölken och faktiskt så verkar han bättre i näsan nu.

Hade honom i bärsjalen när jag gick på apoteket, sötaste lillfjärtrud somnade som en stock innan jag ens fått ner honom i tygschabraket... han trivs verkligen som kängrubebis. Folk tittade på oss som bara den när vi kom traskande, det här med bärsjal har nog inte nått emmaboda än. Inte utan att jag känner mig som en afrikansk quinna, först min afroröv - och nu en bebi i sjal.
Kan iaf varmt rekomendera sjal, så himlarns gosigt att ha sin bebis så nära. Kom precis på att det nog är väldigt få med bebis som läser min blogg så det där med att rekomendera kanske är lite onödigt.

Istället ger jag mig nog i kast med att snacka fylla - för det är nog mer i fas med mina tappra läsare.

Måste ju berätta om helgens vindrickande! Ja kära värld vilket livat kalas. Jag trodde att jag skulle bli full som en kastrull efter ett glas - och mycket riktigt. Fast det blev inte på det där roliga jag är vinfullfnissigochhobbypsykologviset som jag väntade mig utan mer "är inte klockan natt snart så att jag kan gå och lägga mig utan att det ser ut som att jag smullit av efter ett vinglas..." Jag tror klockan var 22.00 när jag somnade bort i soffan och då hade jag kämpat länge länge ska ni veta. Nästa gång får det bli en rejäl vinfylla med partaj och hela köret, för ett glas vin till maten gjorde mig mest medveten om hur sjukt trött jag egentligen är bakom alla mammahormoner. Men jag tror det får dröja ett tag innan nästa fylla... Kanske till jul...

Nu ska jag försöka hinna sleva i mig lite lunch och huvudvärkstabletter innan Hjalmar vaknar.

Pruttmjölk

I två dagar nu har Hjalle varit tjurig som fan. Stackarn har det lite jobbigt med magen...det pruttas hela tiden och verkar göra himlarns ont i lillfis mage för han gråter nästan all sin vakna tid. Förutom när han får sutta på mammas tutte, vilket han verkar få ännu mer ont i magen av som om det smugglas med en massa pruttar med mjölken. I morgon ska jag ringa bvc och fråga vad jag ska ta mig till... tydligen kan minifomdroppar hjälpa, men jag vill inte mixtra utan att ha pratat med min superduperbarnmorska.

Idag hade vi besök av en tant från TryggHansa, hon ville sälja barnförsäkring till Hjalle. Det är ett enda virrvarr med försäkringar och väcker stor ångest hos mig. Man vill ju ge det bästa till sin lilla fis ju... men det är ju också korkat att betala onödigt mycket. Vi orkar inte undersöka andra bolag utan tackade iaf ja till TryggHansa, annars vet man aldrig när vi får tummen ur och fixar försäkring.

Mitt under besöket av tantHansa fick Hjalle ett smärre utbrott och visade upp sin mindre charmiga sida. Han skrek och grät mycket odiskret... sista halvtimmen av information hörde jag inte helt mycket av. Jag försökte så gott jag kunde att läsa på läpparna och hoppas att jag inte missuppfattade någon viktig detalj. Tanten kunde inte begripa hur jag kunde vara så lugn med Hjalle gastandes i min famn. Men vad kan man göra när en mätt och nybytt bebbe gråter??? Hjalle blir väl knappast gladare av att jag blir helt banana. Men det kan jag ju erkänna att fy fan va ont det gör i mammahjärtat när ens lilla fjärtrud har ont och är ledsen. Bästa meducinen hittills har visat sig vara att skutta omkring med Hjalle till Kalles klätterträd med Jojje, då ser Hjalle ut som en förundrad gammal gubbe och glömmer dom pruttiga tarmarna för några minuter. Men det kändes lite knas att börja stuffa omkring till jojje framför TantHansa så jag bjöd upp till dans efter att tanten avlägsnat sig.


Å vad jag älskar min PruttSkruttHjalmar.

Mormor

Nu har min kära mamma åkt hem till norrland igen. Vi saknar henne jättemassor här hemma och Hjalmar har varit arg och ledsen hela dagen. Nu har mami väldigt ont i huvudet och är tacksam över att Hjalle lyckades somna under kvällspromenaden. Ska passa på att vila nu jag också... Trött mamma säger godnatt.

Måste ju också visa hur otroligt snygg Hjalles mormor blev i håret efter ett besök hos oss... Värdens piffigaste!

Handy mama

Måste ju visa dom finfina gardinerna som jag sydde igår. Nu är det inte så avancerat att sy raka gardinlängder, jag är mest imponerad av att det verkligen blev av. Jag är annars något av en mästare på att inte få saker gjorda. Vi har så mysigt här hemma, vilket är på tiden eftersom vi faktiskt bott här i 6månader nu. Helt galet hur fort ett halvår kan gå.

Igår var jag och Hjalle ute på en härlig kvällspromenad runt sjön, andades frisk luft och njöt av livet... det är verkligen trivsamt med höst, specielt när man har bebbe. Å andra sidan är det mesta trivsamt när man har en Hjalmar.














Nu ska vi göra oss i ordning så att vi är färdiga när Henk kommer hem för då ska vi på viktkontroll på bvc. Irriterande förresten att somliga tar för givet att det bara är jag som går på alla träffar och besök på mvc/bvc. Jag har faktiskt valt en finfin pappa till Hjalle, en sådan som vill följa med och insisterar på tider som passar för honom också. Så när ni frågar saker om Hjalle kan ni faktiskt fråga Henk också och inte bara mig. Detta är nog självklart för många, men tydligen inte alla.

I morgon kommer min mamma och världens bästaste mormor hit, ååååå vad vi längtar här hemma!!!!

Ojoj nu måste jag langa fram spenen till Hjalle så att vi kommer i tid till barnmorskan.

Pungdjur

Testar livet som kängrumamma... söt liten fis trivs jättebra i den införskaffade bärsjalen.

Hjalle och gammelfarmor

Det är något med äldre kvinnor och bebbar. Hjalle levde rövare och skrek som en döende när vi var på besök hos gammelfarmor igår, väluppfostrat Hjalle - verkligen! Vi matade, vaggade och erbjöd napp, men inte lät sig Hjalmar mutas. Men så fick han komma till gammelfarmors trygga famn och genast blev han from som ett lamm. Somnade på stubben den lille rackaren. Men det var ju tur så att hon fick se hur söt han kan vara också. Speciellt i sin nya fina plyschdress!

Scrapbook

Ja det var planen för min mammaledighet. Göra snygga album med Hjalles foton, när kommer man ha tid med det senare i livet? Scrapbook - klippa och klistra lite låter som min melodi. Men det var innan jag insåg vad det egentligen innebär. Folk har inrett sina rum för att hålla på med sånt, köper massor av pryttlar och har i enorma verktygslådsystem... har konstiga förkortningar och namn på fotomontagen, köper klippmaskiner för 900kr, Och gör dessutom sjukt sjukt fula album med massor av knappar i pastell och vanprydande blommor. Konstigt. Näe sånt vill inte jag beblanda mig med! Jag ska helt enkelt satsa på att göra snygga Fotoalbum, scrapbook är för kokkon.

Shoppingdag

Igår var lilla familjen i Kalmar på storshopping. Först en sväng på Ikea för att köpa duschstång och annat småkrafs. Något som i vanliga fall skulle ha tagit oss en timme kanske. Nu kom vi dit klockan 12 och lämnade bygget halv fyra. En viss liten gubbe styrde och ställde, sket och krävde mat omvartannat så det tog något längre tid än beräknat. Det är sanslöst mycket skönare att skita i en ny och ren blöja tydligen.

Men men mami fick sig lite mumsig kladdkaka i halvtid så det gick ingen större nöd på oss.


Den uppmärksamme lägger kanske märke till att mami har klippt lugg, jag är fortfarande lite velig när det kommer till längden... Har dessutom gjort kopparfärgade slingor i luggen - galet värre!

Sedan fick jag kila in helt oövervakad på Eleraff för att köpa en body till lillgrodan. Woohoo! En sväng förbi Babyproffsen för att köpa babysitter, en tur till Lindex resulterade i en ny amningsbh till mig plus pyjamas till Hjalmar. Slutligen en vända förbi Game där Henk belönade sig med ett nytt spel till sin nya Ps3. Hela familjen åkte hem trötta men nöjda och glada...somliga med lite gult babb i blöjan.

Nu ska jag sätta mig och sortera bilder på Hjalmar som ska på framkallning, vi har några hundra att välja mellan. Det finns fler bilder på Hjalle som nyfödd än det finns från hela mitt liv tror jag, den digitala världens förbannelse tror jag. Nu får jag sitta här halva Hjalles uppväxt och sortera mellan 150 snarlika foton från hans fösta bad för att välja vilket vi ska framkalla. På sätt och vis var det nog bättre förr.

Hjalle styr och ställer

Snart snart ska jag väl hitta lite fler luckor i vardagen hoppas jag. Men just nu har jag en marodör här hemma som vill ammas varannan timme. Det käkas i 5min sedan somnar han för att vakna 20min senare flyförbannad över att tutten han somnade med i munnen tycks vara borta. Så är det bara att langa fram bomberna igen och pula in en av dom i Hjalles mun för att få en någorlunda nöjd son.

Trevligt att andra har hittat tillbaka till bloggandet igen, så att jag kan följa med i era liv på håll. Me like! Nu ska jag skynda mig att skita innan det är dags för bonde söker fru. Nej förresten, först ska jag bara basunera ut att min barnmorska kollade muttan på mig idag eftersom jag har drabbats av en släng av svamp i underredet... svampen var läkt och ännu bättre, hela muttan var tydligen i toppskick. Stygnen har läkt och att jag födde bebbe för två veckor sedan kunde man inte tro, mutta min är som skapt för att föda. Min mutta ser ut som muttan på en oskuld i princip...min helt egna tolkning av barnmorskans utlåtande. Jag är helnöjd. Visst var det jobbigt att föda bebbe i ett dygn, men det har jag igen nu hel och fin. Dessutom har hemorojderna dragit annorstädes så nu kan jag sitta som folk igen. Wooohoo!



Jag tror att det beror på magknip, men nog ser det ut som det första leendet...





Jag har världens finaste lilla fis.

Jag tänkte...

Skriva en förlossningsberättelse här, men det hinns aldrig med. Om Hjalmar hade kommit till världen lika snabbt som andra bebbar hade det inte tagit så länge att knåpa ihop en berättelse om hur det gick till, men nu är ju inte Hjalmar som alla andra bebbar. Istället tog han goda 22timmar på sig att pluppa ut. Från att vi kom till förlossningen alltså... Men jag tar den där historien en annan gång för jag känner på mig att lillfisen vaknar och vill ha mat snart. Mat är grejen nu för tiden. Det käkas, det suttas, det bajsas och ibland så sover vi lite. Ytterst lite.

Igår hade vi hembesök från Bvc, och vi har fått världes bästaste bvc-sköterska tror jag. Hon är så himla informativ och lugn, jag känner mig som världens duktigaste mami när vi träffas. Man vågar fråga om knasiga saker och berätta om hur nervös man är för allt. Jag ville ge henne en kram när hon gick, men det kändes lite fånigt så jag kramade på Hjalle istället.

Det är helt galet att ha en riktig bebis hemma, allt är nu kaos. Tvätten svämmar över, tuttarna läcker och sprutar hit och dit, Hjalle babbar ner sina filtar, diskberget växer, muttan ömmar Hjalmar skriker och huvudet värker. Men man är så himla glad och uppspelt ändå.

Pausbild

Det har nu gått 5 timmar sedan jag började på detta blogginlägg, en viss minimänniska stal min uppmärksamhet. Hittils har jag inte hunnit käka ett mål mat som fortfarnade är varmt, för precis när det är matdags för mami så vill Hjalle också ha mat. Knepigt det där. Men jag drar så gärna fram pattarna nu när de äntligen fattat sin livsuppgift. Nä nu ska jag försöka hinna beställa lite kläder på H&M innan min rabatt slutat gälla.

Hjalmar

Äntligen har vi fått komma hem... med våran fina fina Hjalmar. Jag har egentligen massor att skriva, men jag råkar veta att i våran stora härliga säng sover en nybadad bebis och en stolt pappa så jag tar det i morgon. Är så glad och lycklig att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jo förresten det vet jag - raka spåret till mina två älsklingar.

En lång natt...

men nu åker vi till sjukhuset för att förhoppningsvis föda bebbe. Har haft värkar hela långa natten och det var inte att leka med. Så nu jämingen hoppas vi att det kommer nåt gott ur detta.

Här sitter jag och läcker

Sitter och snackar en massa skit med Linda i telefonen, nog märker jag väl att en och annan flytning sipprar i brallan. Men det är ju inget ovanligt nu för tiden så jag babblar glatt vidare. Sedan när samtalet är avslutat och jag reser mig upp ser jag en stor fläck på stolsdynan. Jag ropar naturligtvis på Henk som kommer farande... "har du kissat på dig" undrar han och helt ärligt så vet jag inte själv. Efter en liten sniff konstaterar jag att det nog inte är kiss, och samtidigt som jag försöker övertala henk att göra en sniffkoll så rinner det massor av mer i brallan. Jippiekaijej det är vattnet som rinner!!!

Jag och Henk hamnar naturligtvis i chock och skrattar helt hysteriskt. Ska vi ringa förlossningen nu eller vad gör man??? Allt vi lärt oss på föräldragruppen är som borta. Efter lite skratt och fummel kommer vi fram till att det nog är bäst om vi ringer.

Eftersom jag inte har några regelbundna värkar så får jag vara kvar hemma så länge vattnet har en fin färg...inte grönt eller brunt... och om inget händer under natten så ska vi dit i morgon och kolla till bebbe. Men my god vad jag hoppas på att något ska hända i natt. Kom igen nu Öban för fanken, inte kan du väl ligga där inne nu när vattnet är på väg ut. Kom ut till oss istället.

Nu ska jag gå och sova så att jag är utvilad om någon får för sig att kämpa sig ut till oss snart.

Färdknäppen

Mamma tipsade om att man ska dricka ett glas med ½ öl och ½ ricinolja om man är trött på sin inneboende gäst... men när jag frågade mamma vad som händer om man gör det så kröp det fram att det leder till rännskita och inget annat. Hmm jag tror jag hoppar över den groggen.

Henk kom hem igår alldeles glad i hågen, det var nämligen en arbetskompis som berättat om färdknäppen. Alltså att man pökar så att värkarna kommer igång. Jag tror inte alls på tipset, men å andra sidan är det inte speciellt otrevligt att ge det ett försök. Så igår pökades det i Emmaboda vill jag lova. Idag är stämningen lite kåt och uppsluppen, men inte ligger jag på länssjukhuset i Kalmar och föder barn för det inte.

Nu ska vi ut på långpromenad jag och Henk... och Öban. Hade föredragit att ha med Öban i vagnen istället för i magen, men man får ju vara tacksam att han är med iaf.

Familjeliv.se

Där brukar ju jag hänga för att läsa en massa snask, slänga mig in i hetsiga debatter och fasas över folks sjuka åsikter. Men också för att jag har en graviditetsnedräkning där... det är därifrån som jag brukar kopiera faktatexterna om de olika veckorna i graviditeten. Så idag när jag skulle gå in och kika så är allt borta. Först blev jag lite sne och tänkte att det är nåt fel på sidan, sedan slår det mig att min graviditet beräknas vara över nu. Familjeliv har räknat ut att jag ska föda den 4:e Oktober och ta mej sjutton - det är ju idag!

Jag har ju sagt det förr och jag säger det igen, min hyresgäst verkar trivas så jag tror inte på leverans enligt överenskommet datum. Men det känns ändå sjukt att jag kanske ligger på sjukhuset på lördag natt och föder bebbe... eller nästa torsdag eller om två veckor. Oh my. Jag hoppas ändå på väldigt snart, för även om jag inte känner mig helt redo för att spräckas så vill jag ha bebbe i min famn nu.

Henk vallade mig igår, en lång prommis runt krysseboda. Under promenaden bestämde sig Öban för att borra ner sig ett hack till, så den berömda ankgången kom fram. Jag vet att man ska gå som vanligt för annars får man ont i ryggen, men det är helt omöjligt med ett bebbehuvud i muttan jag lovar. Att det ilar till genom muttbenet och ner längs insidan av låren vart tionde steg är inte heller helt komfortabelt ska sägas. Men trotts alla dessa krämpor och mitt gnäll så var det en underbart skön promenad. Alla fula gångstilar och "shaking the apples" längs vägen var mycket underhållande och det var väldigt nära att jag kissade i trosan av skratt när jag tänkte på hur det hela måste ha sett ut, vilket i sin tur måste ha varit en skön syn.

Jag upptäcker hur skönt det är att hänga på Henk medan han masserar mina höfter, blir stående så en bra stund.

"du...älskling...om du blir stannandes här så får vi aldrig igång dig igen..."

KossaMU

Igår kom det förresten två små droppar mjölk ur den ena tutten... så jag klämmde lite på den andra tutten och bannemig då kom det lite ur den också. Kanske kanske ska Öban kunna bli mätt på sin mamis tuttar. Henk är lite mindre förtjust över att hans stressbollar nu har börjat sin transformering till matbehållare.

Meddelande från Dr Schnuggles.

Ett missat samtal från läkare Karin med tillhörande eurovoicemeddelande fick mig snabbt att ringa 888 i hopp om att äntligen få svar på om jag har urinvägsinfektion eller inte.

"...provsvaret visade på blandflora måttlig växt, och inget innehåll av patogener. Du kan väl höra av dig till mig så att vi kan komma överens om hur vi ska gå tillväga framledes."

Hahahahaah doktorer är roliga när dom pratar, det låter som svenska men ändå fattar man inte helt mycket. Summa sumarum av meddelandet betyder att jag inte har urinvägsinfektion iaf och det var ju positivt... något som jag redan fått förklarat för mig av min BM som jag var hos idag. Hon var så lugnande och förklarade att det nog var för att förlossningen närmar sig som jag känner av besvär med kisseriet. Aha...så den närmar sig alltså....jesjesjes...Blodet kunde komma från livmodern, trotts att det bara märktes i urinen. Det var tydligen inte helt ovanligt.

Blodtrycket var högre än vanligt (för mig) 135/85 men helt normalt så sent i graviditeten.
Sf måttet är nu 37,5
Öbans hjärta pickade på i 138 slag/min
Jag har lagt på mig charmiga 17kg sedan jag blev på smällen. Inte utan att man känner sig schvullen!
Ingen äggvita i urinen.

Fick nya tider till besök... men det hoppas jag verkligen slippa!

Nope...

Ingen Öban synes än.

Tick tack

Kan tiden gå långsammare? Inte bra för mig det här...att lalla omkring själv hemma. Jag får så mycket tokiga ideér. Som att jag ska köpa mig en till vagn. Har precis spanat på en Bugaboo Cameleon på blocket för 5500kr. Henk kommer såklart att avstyra mig från detta inköp men jag är så jämarns sugen på en sån.

Känns jättetokigt att jag inte kan gå in på familjeliv och kopiera fler veckotexter. Jag är lixom på sista veckan nu, det ända som händer från och med nu är ju att bebbe blir fetare. Istället för att ännu en gång börja gnälla om att Öban ska titta ut så ska jag gå och se semifinalen mellan USA - Brasilien. Hoppas hoppas att brassebrudarna håller ställningen nu och tar sig till final. Go Martha!

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Farbror Doktorn

Idag har jag jamsat omkring i korridorerna på Emmaboda Vårdcentral. Japp, i samma andetag som jag konstaterat att min graviditet varit väldigt komplikationsfri sånär som på lite ryggont tillochfrån så brakar kroppen samman. Såklart. Extra typiskt är det att min barnmorska har semester denna vecka. Istället fick det bli vårdcentralen alltså. Lite extra långsamt och lite extra kostsamt.

Haveriet ja... igår när jag hade kissat så var kisset inte riktigt kissfärgat utan såg snarare ut som jordgubbssaft. Nu är ju inte jag utbildad läkare direkt, men att kissa rött kan ju aldrig vara bra. Först blev jag jätterädd och tänkte att jag blödde från självaste muttan, men när lite tid flutit förbi och inget blod kommit i trosan eller på mina "pappersprover" blev jag lite lugnare. Men jag fortsatte kissa blod hela kvällen och på morgonen. Så det blev till att boka tid hos farbror doktorn. Så nu är mitt kiss på odling för att ta reda på om det är en urinvägsinfektion modell luring som ligger bakom det hela. Har nämligen inga andra symptom som man brukar ha. Men det ska iaf inte vara någon fara för Öban å det är ju viktigast.

På väg till Vårdcentralen träffade jag en från föräldragruppen som hade fått sin bebbe... Oh kära värld va avis jag blev. Å så himla himla liten den var. Kan inte fatta att man själv kommer att stutta omkring med en sån liten fis snart, den nästan försvann ju i den stora vagnen.

Har förresten gått upp 2kg på en vecka, det känns inte så bra. Nu är det färdigbakat här på ett tag. Jag har helt tappat karaktär på senare tid, någon måtta får det ju lov att vara. Det är lite som om jag tänker - ja men snart är ju Öban ute och då kan jag sätta fart på fläsket så rinner kilona av. Pöff...som om jag någonsin har haft lätt för att bli av med kilon. Nja jag får nog inse att jag inte är någon Victoria Beckham och tänka på vad jag pular in under näsan, för det som kommer dit nu lär stanna ett bra tag. Men jag har ju inget annat att göra om dagarna än att göra mat/fika samt äta mat/fika. Ska skärpa mig...med sötsakerna iaf.

En sockerbagare...

Världen är helt uppochner...jag har precis slängt ihop en sats kolakakor och en stor morotskaka. Jag är verkligen en fullfjädrad hemmafru nu. Men jag har ett bekymmer, ingenstans att göra av mina nybakta gosaker. Äger inte hemmafrupryttlar som kakburkar och fryslådor - detta måste genast åtgärdas om det ska bli mer bak i detta hushåll. Det blev skitgoda kakor och en mycket saftig morotskaka så jag ser fram emot mer bak denna höst. Det enda trista är diskberget som uppstår och att det är tungt att bära hem mjöl och shit från affären. Ja sen är det lite trist att jag inte kan låta bli att mumsa i mig av mina gosaker, min kropp behöver inte några fler trivselkilon om man säger så. När Öban kommer är det mami som får se till att promenera bort den här sista månadens frossa.

Det är så mysigt med höst... jag bara måste visa hur trivsamt jag har det.

Ingen Öban

Fanken va han verkar trivas bra där inne lillknodden. Jag är helpeppad på att föda nu ju, vill se vad det är för liten fis som håller mig vaken om nätterna.

Annars har det inte hänt någonting de senaste dagarna, lugnet före stormen kanske? Jag har ruggont i ryggen så det är inte helt mycket jag tar mig för. Shoppade på ica igår och höll på att dräpa mig själv på kuppen. Inte så smart att proppa vagnen full när man sedan måste promenera hem med kassarna själv. Tur att vi bor så nära iaf.

Nu har jag suttit framför datorn lagom länge för att ryggen ska ge sig till känna, så jag gör nog bäst i att ställa mig och diska eller nåt istället. Hemmafru som jag är.

Shoppalopp

Idag har jag rännt in till Kalmar för att träffa min favoballe och aktivera mig lite. Det är nog bra för mig att komma ut bland lite folk tänker jag, här i Emmaboda blir det ju mest fram och tillbaka till Ica om det vill sig väl. Balle var som Balle är mest...lite knas. Jag hade spanat in lite kläder till henne efersom hon var lite sen till vår dejt. Skitsnygga klänningar som satt snudd på perfekt, tyvärr var den ena lite för stor och den andra lite för... Slampig. Äsch det är ju sådant som ger sig efter en par öl tänkte jag och försökte övertyga Balle, men då drog hon fram sina Kahoonas och visade hur illa det kunde gå om hon hade klänningen i onyktert tillstånd. Jag har fotobevis som är otroligt frestande att lägga upp här, men tyvärr är de av så grov art att det helt enkelt inte lämpar sig. Med anrdra ord så hade vi väldigt trevlig inne i HMs äckliga provhytt, vilket också skapade en lång purken kö utanför provrummen...mouahahaha.

Alltid trevligt att hänga med Balle...och att få shoppa lite kläder till Öban. Idag kom jag hem med världens kanske sötaste lilla overall. Har spanat in den förut och idag hade jag äntligen godkännande från karl - så jag slog till. Här kan vintern komma, Öban är förberedd!

Snart sprängs jag

Det är inte mycket plats kvar för mina inälvor nu...

Vecka 39

Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Till bebbe...

När man sitter en natt och läser folks bloggar, nyser och har lite småtrist... då är det så himla himla mysigt med en pigg liten fis inne i magen som bökar omkring. Helt plötsligt far magen iväg åt vänster och man kan ana en putande liten rumpa som buktar ut. Sedan känner man en liten fossing som sprätter till, man sätter dit sin hand för att känna lite och får små sparkar tillbaks - helt underbart!

Vill så gärna så gärna att du ska komma ut snart så att vi får se vad du är för en filur, men sötegöte vad jag kommer att sakna dessa mysiga stunder.

IXUS 75

Jag blir lite kåt bara av att se på den nyinförskaffade skönheten, funderar på hur det kommer att bli med mig den dan Henk slår till och köper en ny teve. Det är onekligen något sexigt över tekniska prylar...jag vet att du tycker som jag i den här frågan Fritz.

Jag och henk har lekt med vår nya snygga kamera hela kvällen. Vi skulle ta seriösa och vackra bilder var det ju tänkt... inspirerade av Amandas Holgerbilder. Nu var ju inte vi i en fotostudio, inte heller äger vi en fetingkamera med mega objektivet...men glada hobbyfotografer ville vi vara ändå. Å hej och hå vad det gick fint. Hade väldigt roligt iaf och det är ju huvudsaken. Det är mycket svårt när båda ska lyckas bli bra på samma bild, plus att någon ska hålla undan tuttarna, penisen skymmas och Öban synas. Bilderna lämpar sig inte för internet har vi båda beslutat, däremot ska jag bjuda på en mycket ful bild på mig när jag ser ut precis som MrBurns. Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt hade jag flint. Ja ni får själva jämföra, är det inte likt så säg?

Det är faktiskt snudd på skrämmane hur lik jag är...

Den enes död - den andres bröd

Eller hur säger man? Har för mig att det är så mamma brukar säga när hon ser krasst på något tragiskt. Jag sitter och glor på hus nämligen hemnet såklart och det slår mig ständigt... i Emmaboda finns massor med fina hus. I dessa hus bor massor av väldigt ofärska människor så att säga, en och annan barnfamilj ja, även ett antal par där ungarna precis lämnat boet såklart...men framförallt väldigt många rynkiga, skröppliga och kraftlösa gamlingar. Men inte vill de flytta, nej nej nej. De ska promt bo i sina villor ensamma på 200kvm. Kan tänka mig att det är i princip sovrum, toa och kök som någonsin används förutom när det ska dammtorkas. Men kan de för guds skull inte flytta till en liten lägenhet istället och låta oss andra få flytta in istället? Nu tvingas jag istället hoppas på en mycket ondare lösning som får mig att framstå som en väldigt sjuk och känslokall människa, för guds skull kan inte gamlingarna dö någon gång???

Fy det är nästan så att jag får lite ångest... det finns ju många söta gamlingar... men fan jag vill ju bara ha ett fint hus ska det vara så svårt?

Så har vi vägt och mätt igen.

Mami blir lite tjockare för varje gång och bebbe växer med 2cm (sf måttet på magen) mellan varje tillfälle. Jag hade lite högre puls den här gången, men inte alls högt ändå tyckte snälla barnmorskan. Öbans hjärta pickade på som det skulle och han ligger där han ska. Fick två nya tider för träff med bm som hoppades att vi slipper ses mer, men tror att vi kommer gå över tiden en vecka... både skönt och jobbigt att höra. Jag vet i fanken om jag är redo för att föda bebbe nu, men det känns ju onekligen segt att gå över tiden också. Men men men det är inte helt mycket att göra åt saken. Om inte Öban vill komma ut till denna kalla värld så kommer jag att bli igångsatt den 22:a oktober iaf... så någon novemberbebbe blir det inte.

Annars idag har jag sovit och svurit framför fotbolls-vm... pratat gravidkrämpor och förlossningsstrategier med Amanda samtidigt som jag pulade i mig chokladpudding. Jag funderar över andningtekniker och smärtlindring medan Amanda grubblar över hur hon hon ska bibehålla sin skönhet genom hela förlossningen. Alla behöver vi något att fokusera på! Men det är fint för då kan vi tipsa varandra, hon kan prova ut lite olika förlossningsfrippor medan jag övar profylax.

Nä nu knorrar magen igen, så antingen får jag gå och lägga mig nu eller gå till kylen och rota. Aufviedersehen!

Promenad

Åh det är så mysigt med en höst som kommer smygande...luften är frisk. Idag förbarmade sig Henk över mig och tog med mig på en låååång promenad. När jag är ute och går själv blir det inte så långa rundor, dels för att det är trist att gå själv och lite för att jag inte litar på att min kropp kan ta mig så långt längre. Rätt vad det är så skär något ihop i ryggen och allt låser sig. Men med sällskap så känns det mycket tryggare.

Jag och Henk hade en så himla fin promenad idag, solen värmde på ryggen men luften var lite småkylig. Henk åkte linbana och vi träffade ett gäng söta ponnysar.

Sedan upptäckte vi något mysko... Överallt på vägen låg små svarta sprängda skalbaggar. Vi funderade på om det är som med getingar - att baggarna går på varandras begravning. Lite moment22...

-Av jord är du kommen

-Se upp, en bil!!!!
SPLATT

-Damn!..grabbar fixa hit en till kista...och ring hit de anhöriga.

-Hrm, Av jord är du kommen

-En till bil!!!!

SPLATT

And it goes on and on and on. R.I.P

Alternativ två skulle kunna vara att baggarna i själva verket tillhör ett terrornätverk. Självmordsbaggar som uppenbarligen satt för stor tilltro till den eventuella skada de orsakar, det var iofs väldigt många självmordsbaggar. Men det skulle nog krävas många många fler självmordsbaggar längs Rävemålavägen utanför Emmaboda för att skaka omvärlden.

Självmordsbombare nr 453.

Sådant som jag och Henk knatar omkring och fnissar åt i de småländska skogarna. Nåt ska man ju roa sig med. Annars har inte mycket hänt sedan slemproppen gav sig iväg. I morgon ska vi till barnmorskan och lyssna på hjärtat, mäta och väga lite. Och jag ska leverera lite otvättat kiss...spännande värre!

Gummiboll i brallan

Hittade nyss ett främmande objekt i min trosa. Jag och Henk har precis identifierat objektet genom forskande på internet. Det är Slemproppen som har börjat lossna...vilket är ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig för förlossning. Det kan ändå dröja tre veckor tills Bebbe kommer men det är koolt att det börjar hända saker i muttalajnen.

Att man kan bli så nöjd över en liten slemgeleklump i brallan... tänk er en ägglossning deluxmodell - så såg proppen ut. Nu ska vi fira med en film och lite cola.

Bebbeleverans

En av mammorna i våran föräldragrupp har fått bebbe nu... hon hade samma bf som vi, den 5:e Oktober alltså. Inte utan att man blir lite nervös, fanken det kan ju hända gjejjer när som helst nu. Men jag tycker det verkar som om lille Öban sköter sig fint och stannar en stund till. Men det är inte utan att jag och Henk har pluggat lite förlossningsfakta och övat på avslappning och massage. Känns bra att vara förberedd. Så här kan en förlossning gå till:

Förlossningens början (latensfasen) Då man oftast kan vara hemma och andas... när det är ca 5min mellan verkarna är det läge att ringa förlossningen och eventuellt åka in. Ibland går vattnet eller slemproppen, men det är inte säkert och behöver inte betyda att förlossningen har startat. Det är värkarna man går efter och om vattnet är blodblandat eller missfärgat...för då kan bebbe ha bajjat i vattnet av stress vilket inte är bra.
Modermunnen öppnar sig och barnet tränger ned (Öppningsfasen) När förlossningsarbetet har kommit igång på allvar börjar modermunnen öppna sig, och så småningom kommer även fostrets huvud att tränga ner i förlossningskanalen. Under ett normalt öppningsskede räknar man med att en kvinna som väntar sitt första barn bör öppna sig i medeltal 1 cm i timmen. Här har man förhoppningsvis nytta av avslappnings och massageträningen. Kanske är man helt förälskad i lustgasen... Vid ca 7-8 cm öppning har de flesta som mest ont. Under slutet av öppningsskedet når modermunnen sin fulla vidgning, 10 cm. Samtidigt tränger fostrets huvud ner i bäckenet. När huvudet närmar sig bäckenbottnen känns tryck mot ändtarmen som när du är bajsnödig. Detta är ett gott tecken och leder ofta till att du krystar reflexmässigt
Krystfasen (utdrivningsfasen) Att krysta är en stor fysisk ansträngning. En omföderska krystar i genomsnitt ca 20 minuter medan förstföderskan behöver dubbelt så lång tid. Av erfarenhet kan man också konstatera att krafterna börjar tryta efter 45-60 minuters aktivt arbete. Om inte barnet då skymtar i slidöppningen under krystvärkarna ökar sannolikheten för att man behöver hjälpa till med sugklocka eller tång. Sista värken Ofta råder barnmorskan kvinnorna att flåsa i stället för att krysta när barnets panna börjar synas. Cirka 1/3 av barnets huvud är då framme. Pausen görs för att hela barnet ska kunna födas fram under en och samma värk.
Tiden direkt efter att barnet har fötts (tills moderkakan har kommit ut) Det nyfödda barnet läggs på din mage för att du och ditt barn ska få hud-mot-hud-kontakt. Detta är mycket väsentligt för den fortsatta anknytningen och för att underlätta tidig amningsstart. I regel får du samtidigt en injektion av livmodersammandragande medel, för att undvika en riklig blödning efter förlossningen. Navelsträngen ska klippas, vilket pappan ofta erbjuds att göra. I genomsnitt tar det 7-8 minuter innan moderkakan lossnar och föds fram. Förutsatt att det inte blöder kan man emellertid avvakta upp till 1 timme på att moderkakan ska lossna. Lossnar den inte inom den tiden eller om du blöder mycket måste förlossningsläkaren ta bort moderkakan, vilket görs under narkos eller ryggbedövning.

Ja det är bara att vänta med spänning nu... och öva öva öva.

Bryt

Ringde förresten Henk på jubbet ikväll och grät massor verkligen massor... råkade nämligen se en dokumentär om en liten döende kille och hans mamma. Henk funderar nu på om man kan spärra mig från vissa kanaler.

Mat och politik

Har precis ätit hämtpizza, några tuggor för mycket visar det sig nu när jag är så mätt att jag knappt kan andas.

Nu till lite politik. För er som inte har tänkt på det så har Maud Olofsson ett fruktansvärt irriterande sätt att uttala ordet alliansen på... det låter mera "Allijangs'n" och efterföljs ofta av ett falskt lite småskevt läppstiftsflin, eventuellt lutar hon sig lite bakåt också. Hon ska vara så fräsig den där Maud. Det spelar ingen roll att hon är norrlänning, kvinna vid makten och fräsig - jag råkar avsky henne. Men å andra sidan har jag inte vidare mycket till övers för någon på den sidan av politiken. Fan vet om jag har så mycket till övers för någon inom politiken över huvudtaget längre, men det kan vi ju lämna därhän fram till nästa val.

Hur som haver så har Maud och hennes pittallijangs ännu en gång visat vad de anser om de svaga i samhället, slappa sjukskrivna lata offer ska nu UT i arbetslivet fort som fan. Och hur ska då det gå till? Jo sänk ersättningen såklart. Jag fick då lära mig på högstadiet att man inte får utöva kollektiv bestraffning, men att straffa alla för att komma åt några som utnyttjar systemet det fungerar utmärkt om man heter Allijangs. Det gäller A-kassan och nu även SGI. Visst är det väl bra om fler sjuka kan få rehabilitering och komma tillbaks till ett värdigt arbetsliv, för att enbart gå hemma gör knappas många lyckligare eller friskare. Men det sker väl genom rehabilitering...och inte genom sänkt ersättning och hårdare sjukskrivningsregler?

God damn va irriterad jag blir, men Maud hon bara flinar på. Klart som fan eftersom hon själv plockar ut inte mindre än 138 500kr i månaden, mer än självaste stadsministern.

Du har gått 259 fulla dagar av 279
Du är i vecka 38
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0)
Du är i 9:e kalendermånaden
Du är i trimester tre
Du har 20 dagar kvar till förlossning

Eventuellt 20dagar kvar till förlossning om det vill sig väl måste jag tillägga...annars kommer jag säkert att bli helt uppstressad och deppig när Öban bestämmer sig för att dröja en vecka eller två. Som förstföderska räknas man inte som överburen förrän efter vecka 42...sådeså.

Vecka 38

Kroppen: Om inte barnet vänt på sig själv kan det bli tal om sätesbjudning då barnet föds med baken/benen först. Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för att undvika sätesbjudning. Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG och dropp med livmoderavslappnande medel. Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Spott och fräs

Har precis ätit en halv burk koncerverade mandariner som av någon underlig anledning hamnade i min korg på ica. Det gjorde även en burk hjortronsylt...hamnade i korgen alltså - mycket märkligt. Jag är på skitdåligt humör idag och fick precis ett illa riktat utbrott på soppåsen som gick sönder så att jag nu har äckliga fläckar på köksgolvet som jag helt tänker skita i att städa bort just nu.

Mitt humör kan eventuellt ha vissa kopplingar till överdriven sömn, men jag väljer att skylla på hormonerna. Längtar tills henke kommer hem så att jag kan ta ut mitt dåliga humör på någon.

Sova

Jag är så sjukt trött . Skulle med lätthet kunna sova bort hela dagen, och helt allvarligt så är jag väl inte långt ifrån att ha gjort just det. Klev upp klockan elva men var för seg för att åstadkomma något så jag damp ner i sängen igen. Upp igen och åt en smörgås klockan ett... för att sedan landa med täcket i soffan där jag skulle se Sverige -Nigeria var planen. Somnade i försnacket inför matchen. Klev upp alldeles nyss och funderar över om jag orkar kliva in i duschen innan jag ska försöka ta mig ner till affären. Är verkligen helt slut.

Sover lite halvdåligt om nätterna nu. Det är ett väldigt kissande, kombinerat med ryggont och ont i höfterna. Inte utan att det börjar bli dags för Öban att kika fram tycker jag. Nä nu orkar jag inte skriva mer, ska se sista helvleken på matchen och bestämma om det blir en runda till ica sedan.

Tiden går fort...

När man har goda vänner på besök. Det gick verkligen alldeles för fort enligt mig, helt plötsligt befann jag mig ensam i bilen påväg hem från Växjö utan att förstå vart alla timmarna tagit vägen. Helt underbart är det att sitta och surra på med sina gammnucker timmarna långa, det finns så många problem att analysera. Känns ju märkligt att nästa gång vi ses så har jag förmodligen en bebbe hängandes i bröstvårtan. Det var nog tur att vi fick den här sista helgen att bearbeta detta faktum...

Förutom att analysera varandra och varandras bekymmer så har vi även haft lite tid över till Singstar. Inte mindre än två kvällar i rad har grannarna fått lyssna till våra ljuva stämmor. På fredagen var min karl i Kalmar så då var det brudafton med mig, balle, linda och frida. På lördagen blev det lite mera fylleslag då Henke och Kris gjorde oss sällskap. Sista gången på länge som blivande papi fick tillfälle att supa till det - en uppgift han tog på största allvar, precis som den sympatisupande vapendragaren Kris. Om man säger såhär... det bjöds på storartad underhållning när grabbarna grus kom hemragglandes. Vad de hade sysslat med på bodegan vill jag helst fortsätta vara lyckligt ovetande om. Vi tjejer mös till det på hemmaplan med popcorn och gammalt hederligt skitsnack.

Nu ska jag kila och titta på film med karlsloken och smälta denna mycket trevliga helg....

Det växer så det knakar i revbenen...

Vecka 36


Vecka 37

Bästisarna från förr

Idag kommer det besök till lilla Emmaboda igen, lååångväga. Ända från Sikeå 135mil bort och Göteborg inte fullt så långt bort. Ska få träffa min bästaste bästisar en sista gång innan man pluppat ut en bebbe. Kommer ju att kännas väldigt knepigt att umgås utan alkohol, då det alltid är ett stående inslag när vi ses. Jamenar jag och Linda var ju nästan alkisar ihop när det begav sig. Tur att man har vuxit på sig en smula nu för tiden... Ändå går det ju inte att komma ifrån att kombinationen Goda vänner, god mat och gott vin slår högt.

Men men nu får jag hålla tillgodo med svagdricka och jag är inte det minsta oroad över hur det kommer att bli i helgen, fullkomligt underbart! Har ju inte träffat Linda sedan jag blev smäll på tjocka så det ska bli spännande å se hennes reaktion, jag har ju svullnat till lite häromsistens. Borde nästan infoga ett foto på mina stockar till vrister, men pga tidsbrist får det bli en annan dag. Nu ska jag nämligen göra mig redo för att hämta Linda i Kalmar. Senare ikväll kommer världens bästa Fritz med tåget till oss... Å så kul det ska bli!!!!

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärthjud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet vid denna tidpunkt är 34. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan nu variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka 9 cm i diameter. De restrerande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis mellan 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 cm. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Fnatt

Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma!!!!!