Handy mama

Måste ju visa dom finfina gardinerna som jag sydde igår. Nu är det inte så avancerat att sy raka gardinlängder, jag är mest imponerad av att det verkligen blev av. Jag är annars något av en mästare på att inte få saker gjorda. Vi har så mysigt här hemma, vilket är på tiden eftersom vi faktiskt bott här i 6månader nu. Helt galet hur fort ett halvår kan gå.

Igår var jag och Hjalle ute på en härlig kvällspromenad runt sjön, andades frisk luft och njöt av livet... det är verkligen trivsamt med höst, specielt när man har bebbe. Å andra sidan är det mesta trivsamt när man har en Hjalmar.














Nu ska vi göra oss i ordning så att vi är färdiga när Henk kommer hem för då ska vi på viktkontroll på bvc. Irriterande förresten att somliga tar för givet att det bara är jag som går på alla träffar och besök på mvc/bvc. Jag har faktiskt valt en finfin pappa till Hjalle, en sådan som vill följa med och insisterar på tider som passar för honom också. Så när ni frågar saker om Hjalle kan ni faktiskt fråga Henk också och inte bara mig. Detta är nog självklart för många, men tydligen inte alla.

I morgon kommer min mamma och världens bästaste mormor hit, ååååå vad vi längtar här hemma!!!!

Ojoj nu måste jag langa fram spenen till Hjalle så att vi kommer i tid till barnmorskan.

Pungdjur

Testar livet som kängrumamma... söt liten fis trivs jättebra i den införskaffade bärsjalen.

Hjalle och gammelfarmor

Det är något med äldre kvinnor och bebbar. Hjalle levde rövare och skrek som en döende när vi var på besök hos gammelfarmor igår, väluppfostrat Hjalle - verkligen! Vi matade, vaggade och erbjöd napp, men inte lät sig Hjalmar mutas. Men så fick han komma till gammelfarmors trygga famn och genast blev han from som ett lamm. Somnade på stubben den lille rackaren. Men det var ju tur så att hon fick se hur söt han kan vara också. Speciellt i sin nya fina plyschdress!

Scrapbook

Ja det var planen för min mammaledighet. Göra snygga album med Hjalles foton, när kommer man ha tid med det senare i livet? Scrapbook - klippa och klistra lite låter som min melodi. Men det var innan jag insåg vad det egentligen innebär. Folk har inrett sina rum för att hålla på med sånt, köper massor av pryttlar och har i enorma verktygslådsystem... har konstiga förkortningar och namn på fotomontagen, köper klippmaskiner för 900kr, Och gör dessutom sjukt sjukt fula album med massor av knappar i pastell och vanprydande blommor. Konstigt. Näe sånt vill inte jag beblanda mig med! Jag ska helt enkelt satsa på att göra snygga Fotoalbum, scrapbook är för kokkon.

Shoppingdag

Igår var lilla familjen i Kalmar på storshopping. Först en sväng på Ikea för att köpa duschstång och annat småkrafs. Något som i vanliga fall skulle ha tagit oss en timme kanske. Nu kom vi dit klockan 12 och lämnade bygget halv fyra. En viss liten gubbe styrde och ställde, sket och krävde mat omvartannat så det tog något längre tid än beräknat. Det är sanslöst mycket skönare att skita i en ny och ren blöja tydligen.

Men men mami fick sig lite mumsig kladdkaka i halvtid så det gick ingen större nöd på oss.


Den uppmärksamme lägger kanske märke till att mami har klippt lugg, jag är fortfarande lite velig när det kommer till längden... Har dessutom gjort kopparfärgade slingor i luggen - galet värre!

Sedan fick jag kila in helt oövervakad på Eleraff för att köpa en body till lillgrodan. Woohoo! En sväng förbi Babyproffsen för att köpa babysitter, en tur till Lindex resulterade i en ny amningsbh till mig plus pyjamas till Hjalmar. Slutligen en vända förbi Game där Henk belönade sig med ett nytt spel till sin nya Ps3. Hela familjen åkte hem trötta men nöjda och glada...somliga med lite gult babb i blöjan.

Nu ska jag sätta mig och sortera bilder på Hjalmar som ska på framkallning, vi har några hundra att välja mellan. Det finns fler bilder på Hjalle som nyfödd än det finns från hela mitt liv tror jag, den digitala världens förbannelse tror jag. Nu får jag sitta här halva Hjalles uppväxt och sortera mellan 150 snarlika foton från hans fösta bad för att välja vilket vi ska framkalla. På sätt och vis var det nog bättre förr.

Hjalle styr och ställer

Snart snart ska jag väl hitta lite fler luckor i vardagen hoppas jag. Men just nu har jag en marodör här hemma som vill ammas varannan timme. Det käkas i 5min sedan somnar han för att vakna 20min senare flyförbannad över att tutten han somnade med i munnen tycks vara borta. Så är det bara att langa fram bomberna igen och pula in en av dom i Hjalles mun för att få en någorlunda nöjd son.

Trevligt att andra har hittat tillbaka till bloggandet igen, så att jag kan följa med i era liv på håll. Me like! Nu ska jag skynda mig att skita innan det är dags för bonde söker fru. Nej förresten, först ska jag bara basunera ut att min barnmorska kollade muttan på mig idag eftersom jag har drabbats av en släng av svamp i underredet... svampen var läkt och ännu bättre, hela muttan var tydligen i toppskick. Stygnen har läkt och att jag födde bebbe för två veckor sedan kunde man inte tro, mutta min är som skapt för att föda. Min mutta ser ut som muttan på en oskuld i princip...min helt egna tolkning av barnmorskans utlåtande. Jag är helnöjd. Visst var det jobbigt att föda bebbe i ett dygn, men det har jag igen nu hel och fin. Dessutom har hemorojderna dragit annorstädes så nu kan jag sitta som folk igen. Wooohoo!



Jag tror att det beror på magknip, men nog ser det ut som det första leendet...





Jag har världens finaste lilla fis.

Jag tänkte...

Skriva en förlossningsberättelse här, men det hinns aldrig med. Om Hjalmar hade kommit till världen lika snabbt som andra bebbar hade det inte tagit så länge att knåpa ihop en berättelse om hur det gick till, men nu är ju inte Hjalmar som alla andra bebbar. Istället tog han goda 22timmar på sig att pluppa ut. Från att vi kom till förlossningen alltså... Men jag tar den där historien en annan gång för jag känner på mig att lillfisen vaknar och vill ha mat snart. Mat är grejen nu för tiden. Det käkas, det suttas, det bajsas och ibland så sover vi lite. Ytterst lite.

Igår hade vi hembesök från Bvc, och vi har fått världes bästaste bvc-sköterska tror jag. Hon är så himla informativ och lugn, jag känner mig som världens duktigaste mami när vi träffas. Man vågar fråga om knasiga saker och berätta om hur nervös man är för allt. Jag ville ge henne en kram när hon gick, men det kändes lite fånigt så jag kramade på Hjalle istället.

Det är helt galet att ha en riktig bebis hemma, allt är nu kaos. Tvätten svämmar över, tuttarna läcker och sprutar hit och dit, Hjalle babbar ner sina filtar, diskberget växer, muttan ömmar Hjalmar skriker och huvudet värker. Men man är så himla glad och uppspelt ändå.

Pausbild

Det har nu gått 5 timmar sedan jag började på detta blogginlägg, en viss minimänniska stal min uppmärksamhet. Hittils har jag inte hunnit käka ett mål mat som fortfarnade är varmt, för precis när det är matdags för mami så vill Hjalle också ha mat. Knepigt det där. Men jag drar så gärna fram pattarna nu när de äntligen fattat sin livsuppgift. Nä nu ska jag försöka hinna beställa lite kläder på H&M innan min rabatt slutat gälla.

Hjalmar

Äntligen har vi fått komma hem... med våran fina fina Hjalmar. Jag har egentligen massor att skriva, men jag råkar veta att i våran stora härliga säng sover en nybadad bebis och en stolt pappa så jag tar det i morgon. Är så glad och lycklig att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jo förresten det vet jag - raka spåret till mina två älsklingar.

En lång natt...

men nu åker vi till sjukhuset för att förhoppningsvis föda bebbe. Har haft värkar hela långa natten och det var inte att leka med. Så nu jämingen hoppas vi att det kommer nåt gott ur detta.

Här sitter jag och läcker

Sitter och snackar en massa skit med Linda i telefonen, nog märker jag väl att en och annan flytning sipprar i brallan. Men det är ju inget ovanligt nu för tiden så jag babblar glatt vidare. Sedan när samtalet är avslutat och jag reser mig upp ser jag en stor fläck på stolsdynan. Jag ropar naturligtvis på Henk som kommer farande... "har du kissat på dig" undrar han och helt ärligt så vet jag inte själv. Efter en liten sniff konstaterar jag att det nog inte är kiss, och samtidigt som jag försöker övertala henk att göra en sniffkoll så rinner det massor av mer i brallan. Jippiekaijej det är vattnet som rinner!!!

Jag och Henk hamnar naturligtvis i chock och skrattar helt hysteriskt. Ska vi ringa förlossningen nu eller vad gör man??? Allt vi lärt oss på föräldragruppen är som borta. Efter lite skratt och fummel kommer vi fram till att det nog är bäst om vi ringer.

Eftersom jag inte har några regelbundna värkar så får jag vara kvar hemma så länge vattnet har en fin färg...inte grönt eller brunt... och om inget händer under natten så ska vi dit i morgon och kolla till bebbe. Men my god vad jag hoppas på att något ska hända i natt. Kom igen nu Öban för fanken, inte kan du väl ligga där inne nu när vattnet är på väg ut. Kom ut till oss istället.

Nu ska jag gå och sova så att jag är utvilad om någon får för sig att kämpa sig ut till oss snart.

Färdknäppen

Mamma tipsade om att man ska dricka ett glas med ½ öl och ½ ricinolja om man är trött på sin inneboende gäst... men när jag frågade mamma vad som händer om man gör det så kröp det fram att det leder till rännskita och inget annat. Hmm jag tror jag hoppar över den groggen.

Henk kom hem igår alldeles glad i hågen, det var nämligen en arbetskompis som berättat om färdknäppen. Alltså att man pökar så att värkarna kommer igång. Jag tror inte alls på tipset, men å andra sidan är det inte speciellt otrevligt att ge det ett försök. Så igår pökades det i Emmaboda vill jag lova. Idag är stämningen lite kåt och uppsluppen, men inte ligger jag på länssjukhuset i Kalmar och föder barn för det inte.

Nu ska vi ut på långpromenad jag och Henk... och Öban. Hade föredragit att ha med Öban i vagnen istället för i magen, men man får ju vara tacksam att han är med iaf.

Familjeliv.se

Där brukar ju jag hänga för att läsa en massa snask, slänga mig in i hetsiga debatter och fasas över folks sjuka åsikter. Men också för att jag har en graviditetsnedräkning där... det är därifrån som jag brukar kopiera faktatexterna om de olika veckorna i graviditeten. Så idag när jag skulle gå in och kika så är allt borta. Först blev jag lite sne och tänkte att det är nåt fel på sidan, sedan slår det mig att min graviditet beräknas vara över nu. Familjeliv har räknat ut att jag ska föda den 4:e Oktober och ta mej sjutton - det är ju idag!

Jag har ju sagt det förr och jag säger det igen, min hyresgäst verkar trivas så jag tror inte på leverans enligt överenskommet datum. Men det känns ändå sjukt att jag kanske ligger på sjukhuset på lördag natt och föder bebbe... eller nästa torsdag eller om två veckor. Oh my. Jag hoppas ändå på väldigt snart, för även om jag inte känner mig helt redo för att spräckas så vill jag ha bebbe i min famn nu.

Henk vallade mig igår, en lång prommis runt krysseboda. Under promenaden bestämde sig Öban för att borra ner sig ett hack till, så den berömda ankgången kom fram. Jag vet att man ska gå som vanligt för annars får man ont i ryggen, men det är helt omöjligt med ett bebbehuvud i muttan jag lovar. Att det ilar till genom muttbenet och ner längs insidan av låren vart tionde steg är inte heller helt komfortabelt ska sägas. Men trotts alla dessa krämpor och mitt gnäll så var det en underbart skön promenad. Alla fula gångstilar och "shaking the apples" längs vägen var mycket underhållande och det var väldigt nära att jag kissade i trosan av skratt när jag tänkte på hur det hela måste ha sett ut, vilket i sin tur måste ha varit en skön syn.

Jag upptäcker hur skönt det är att hänga på Henk medan han masserar mina höfter, blir stående så en bra stund.

"du...älskling...om du blir stannandes här så får vi aldrig igång dig igen..."

KossaMU

Igår kom det förresten två små droppar mjölk ur den ena tutten... så jag klämmde lite på den andra tutten och bannemig då kom det lite ur den också. Kanske kanske ska Öban kunna bli mätt på sin mamis tuttar. Henk är lite mindre förtjust över att hans stressbollar nu har börjat sin transformering till matbehållare.

Meddelande från Dr Schnuggles.

Ett missat samtal från läkare Karin med tillhörande eurovoicemeddelande fick mig snabbt att ringa 888 i hopp om att äntligen få svar på om jag har urinvägsinfektion eller inte.

"...provsvaret visade på blandflora måttlig växt, och inget innehåll av patogener. Du kan väl höra av dig till mig så att vi kan komma överens om hur vi ska gå tillväga framledes."

Hahahahaah doktorer är roliga när dom pratar, det låter som svenska men ändå fattar man inte helt mycket. Summa sumarum av meddelandet betyder att jag inte har urinvägsinfektion iaf och det var ju positivt... något som jag redan fått förklarat för mig av min BM som jag var hos idag. Hon var så lugnande och förklarade att det nog var för att förlossningen närmar sig som jag känner av besvär med kisseriet. Aha...så den närmar sig alltså....jesjesjes...Blodet kunde komma från livmodern, trotts att det bara märktes i urinen. Det var tydligen inte helt ovanligt.

Blodtrycket var högre än vanligt (för mig) 135/85 men helt normalt så sent i graviditeten.
Sf måttet är nu 37,5
Öbans hjärta pickade på i 138 slag/min
Jag har lagt på mig charmiga 17kg sedan jag blev på smällen. Inte utan att man känner sig schvullen!
Ingen äggvita i urinen.

Fick nya tider till besök... men det hoppas jag verkligen slippa!