Jag tänkte...

Skriva en förlossningsberättelse här, men det hinns aldrig med. Om Hjalmar hade kommit till världen lika snabbt som andra bebbar hade det inte tagit så länge att knåpa ihop en berättelse om hur det gick till, men nu är ju inte Hjalmar som alla andra bebbar. Istället tog han goda 22timmar på sig att pluppa ut. Från att vi kom till förlossningen alltså... Men jag tar den där historien en annan gång för jag känner på mig att lillfisen vaknar och vill ha mat snart. Mat är grejen nu för tiden. Det käkas, det suttas, det bajsas och ibland så sover vi lite. Ytterst lite.

Igår hade vi hembesök från Bvc, och vi har fått världes bästaste bvc-sköterska tror jag. Hon är så himla informativ och lugn, jag känner mig som världens duktigaste mami när vi träffas. Man vågar fråga om knasiga saker och berätta om hur nervös man är för allt. Jag ville ge henne en kram när hon gick, men det kändes lite fånigt så jag kramade på Hjalle istället.

Det är helt galet att ha en riktig bebis hemma, allt är nu kaos. Tvätten svämmar över, tuttarna läcker och sprutar hit och dit, Hjalle babbar ner sina filtar, diskberget växer, muttan ömmar Hjalmar skriker och huvudet värker. Men man är så himla glad och uppspelt ändå.

Pausbild

Det har nu gått 5 timmar sedan jag började på detta blogginlägg, en viss minimänniska stal min uppmärksamhet. Hittils har jag inte hunnit käka ett mål mat som fortfarnade är varmt, för precis när det är matdags för mami så vill Hjalle också ha mat. Knepigt det där. Men jag drar så gärna fram pattarna nu när de äntligen fattat sin livsuppgift. Nä nu ska jag försöka hinna beställa lite kläder på H&M innan min rabatt slutat gälla.