Trauma

I natt sov Hjalmar sin första natt i sin egen säng. Det gick tokbra, han somnade på momangen och sov precis som vanligt fint hela natten med paus för amning kring 03. Hur det kändes för mamma och pappa att sova utan Hjalle är en helt annan femma. Av ren vana sov vi balanserandes längst ut på varsin sida av sängen... man är ju van att ge plats åt lillfis. Sängen kändes gigantisk och omysig. Men det blir nog bra det här, i det långa loppet som mamma säger. Mamma säger mycket hon, det finns så många sätt att förstöra ett barn helt på ska ni veta. Ibland är det bättre att vara ovetande, men det är ju redan kört för min del tack vare mamma så jag har full panik. Man vill ju inte att Hjalle ska bli ett förstört barn. Nono. Han ska bli självständig, ha bra självkänsla och för att låta lite elak...han får inte bli en mes! Mamma hade nog inte uttryck det med dom orden men innebörden är desamma. Han ska ta för sig av livet. Och då gäller det att börja i tid, så nu sover Hjalmar själv. Inget jamsande i mammas och pappas säng mer. Själv tycker jag att det är sååååå tomt i sängen nu.