Vägen delar sig...

Hjalles blogg - It´s da shit!

Ciccis blogg - äntligen en sida bara om mig.

Nytt år - ny blogg?

Jo det är nog dags nu...att lägga ner denna blogg. Den skulle ju handla om Öban och graviditeten. Sedan ett, tu, tre så var Öban född och bloggen började handla om Hjalmar. Men nu på senare tid känner jag att den glidit iväg till att handla om Hjalles mamma allt mer. Det är nåt underligt behov som vuxit fram här på sistone...det här med att jag också vill vara i centrum. Eller om jag ska vara helt ärlig så har ju det behovet alltid funnits, men fått ge vika för Öban och Hjalle en period. Så nu ska jag fixa en cicciblogg där jag kan vältra mig i mitt eget ego hur mycket jag vill. Säkert så kommer det att bli en hel del Hjalmar där också, han är ju ändå min stora löv.

...tack för den här tiden und aufwidersehen!

Bland skägglav och renar

Dagen för hemresa närmar sig med stormsteg. Känns jättejobbigt att man inte kan stanna tiden. Jag har massor med folk som jag inte har hunnit med här uppe. Vi har verkligen tagit det lugnt och slappat mesta delen av tiden här uppe. Otroligt mysigt och skönt har det varit, men man vill ju så gärna hinna träffa alla också. Eventuellt kan jag hinna med några på tisdagen när vi åker, men det blir som vanligt i all hast och lagom stressigt. Man skulle bo här uppe helt enkelt...då hade man ju haft all tid i världen. Nä jag skulle inte kunna leva som mamma 16mil bort från civilisationen, med björn och ren som närmaste grannar...men Umeå är ju en fin stad.......... Å andra sidan tycker jag nog så just för att man är här så sällan. När jag bodde i Umeå tyckte jag inte att det var så speciellt. Och braiga vänner har jag ju gott om söderut också. Bara man fick dit mamma, syskonen och Linda så vore det perfekt nästan. Nu kommer ju det inte att hända så länge solen är rund så det är väl lika bra att sluta drömma om det.

Vad har vi gjort då, här uppe i norr. Inte så mycket. En lugn och mysig jul med snö pracis som det ska vara. En alldeles lagom fylla med mina bästaste flicksnärtor. Lite racing med en gammvolvo på isbana. En stillsam mellandagsshopping där Hjalle inhandlade mest. Besökt bröderna i Vindeln och träffat gubben från gulhuset. En omgång racing med folkracebilen på sjön. Massor med god mat. En lugn och nykter nyår sånär som på bubblet vid tolvslaget. En dag på sjön med skotern. Vi har sett älg och ren och räv. Ätit blodbröd, souvas och söla. Somnat framför brasan, smuttat lite rödvin och gosat med hjalle på fällen. Hjalmar har blivit världens största kille som älskar sin egen spegelbild, dregglar som en tok och pular in vad han kan hitta i munnen. Nu ska jag återvända till familjen och ta tillvara på de sista fem dagarna här.

Home sweet home

Om exakt 8½ timme bär det av till Umeå. Jag har haft fullt upp här hemma att sköta packningen medan karln är och jobbar. Det har varit svettigt värre kan jag lova, men nu är jag klar och helnöjd. Tre personer...två veckor och en väska! Sedan tillkommer barnvagn, skötväska och en stor julklapp vid sidan om, men ändå.

Jag är så väldigt väldigt glad över att äntligen få åka hemmåt, hur många år jag än bor söderöver så är ändå alltid norrland hemma. Det händer något skönt med kroppen när man landar på flygplatsen i Umeå, som om den slappnar av lite extra. Ett år sedan sist och väldigt mycket har hänt...

Den här julen är så efterlängtad och behövlig. Ska bli ovanligt skönt att vara hemma hos mamma och bli bortskämd. Raggsockar, god mat och brasa ser jag fram emot. Blossande kinder efter en tur med skotern. Men framförallt ska det bli roligt att träffa alla. Mamma och mina bröder, alla plastpappor och övrig diverse släkt och såklart mina älskade vänner. Speciellt juldagen ska bli spännande, och lite läskig på samma gång. Kommer det att sluta i en snödriva med mössan på sne, fyllehicka och barr i trosan? Eller blir jag alldeles för nojjig och håller mig till en öl? En sak är då säker...med mig kan man aldrig så noga veta. Eller som mamma skulle ha formulerat det "dit ne bär så bär he!"

Från Hjalmar till er alla...En Riktigt God Jul!

Karlstad är en innevånare rikare!

Nu har Hjalles blivande kompis tittat ut... Äntligen, som vi har väntat här hemma. Hjalmar var duktig och höll tummarna nästan hela natten. Å nu vill jag att tiden ska gå fort så att jag och Hjalmar kan åka och hälsa på.

Niagarafallet

Woohoo! Har värsta glädjefnattet här hemma för mig själv nu. Har precis pratat med min kompis som vankat omkring i några dagar över beräknad nedkomst så att säga. Jag drömde nämligen i natt att hon skulle föda så jag var tvungen att ringa henne ikväll och höra hur det går. Och dra på trisser, mitt i telefonsamtalet går vattnet. Det går tydligen som satan, rena niagarafallet forsar förbi trosskyddet. Så sjukt det kändes att vara på andra sidan luren... Båda blev vi nog lite chockade. Så i natt tror jag verkligen att det blir av, för det var en himla massa sammandragningar under samtalets gång också. Ojojojoj så galet. Vet inte vart jag ska ta vägen. Å jag håller mina tummar som en galning och hoppas hoppas att Holgerfanken behagar böka sig ut nu.

Min familj

Hjalmar är väldens bästa bebis. Vi har haft en liten fest [på tre pers - varav en nykter] här hemma med musik, sprit och singstar och Hjallefisen sover sött som en liten gris ändå. Jag blir så stolt.

Det är inte utan att jag känner mig som århundradets kanske bästa fruga. Jag lagar asgod mat till min karl och hans käre vän, sedan hejjar jag på deras supande och ser till att de tu turturduvorna tar sig iväg ut på hårdrocksafton på bodegan. Detta helt utan det minsta tjurerier och gnäll. Jag hoppas verkligen de har skitkul medan jag sitter hemma nykter och ugglar. Förr i världen hade jag säkert varit missunsam och tjurat en del över att henke får festa te at medan jag måste vara hemma. Men icke. Dels därför att jag vet att min tid kommer då jag kan gå ut och festa och henke får vara hemma och ta hand om Hjalleplutten...men också för att det är så mysigt att vara hemma med Hjalle så man knappt vill gå ut. Jodå visst är jag också sugen på att festa, jag ska ju inte lådsas om att jag är någon annan nu helt plötsligt bara för att jag har fått bebbe. Vem gillar inte en fin fest? Men just ikväll är det verkligen så himla mysigt att stanna hemma med Hjalmar medan henke drar iväg och öser med sin vän.

Dessutom är det så himla kul att henke har en sån bra kompis som Kris, som alltid lockar fram det bästa hos min karl. Japp jag unnar verkligen henke en riktig genomkörare. Och...och det är viktigt... Henke tar inte för givet att jag ska vara den som stannar hemma medan han får partajja bara för att jag har pattarna. Det är jag som ser till att han verkligen ger sig ut i svängen. Själv längtar jag som bara den till jul då jag ska festa till det med mina vänner. Och sedan i vår när jag inte helammar längre så ska jag ta mig in till Ballebrall i Kalmar och supa te at. Och så fick vi ju en inbjudan till växjö också som man ju måste ta på allvar.

På det hela taget är jag väldigt nöjd med min lilla familj och mitt lilla liv just nu. Nykter hemma - en lördagskväll. Nu ska jag ta mig lite choklad.

Förra julen...sammanfattning i bilder.

Å min skapare vad jag längtar nu...

Fredag hela veckan

Det är tamejtusan fredag hela tiden tycker jag. Det jag försöker hinna med under veckorna blir alltid intryckt i sista stund precis innan fredagen kommer. Dagarna går så himla fort! Jag får panik när jag inser hur fort Hjalle växer... idag insåg jag att han knappt kan ha några av sina bodysar längre, kunde inte knäppa den fina brungulrandiga längre som han hunnit ha en gång. Bajs. Detta ledde till att jag rensade lite bland kläderna för att se vad han kan ha...ja typ...Inget. Han har vekligen tjockat på sig. 5700g och 59cm är han nu lillfisen. Störst av alla bebbarna i föräldragruppen trotts att han är näst yngst. Men han ligger prick på linjen på normalkurvan så det är nog dom andra bebbarna som får snålt med mat hahahaa.

En sak som är bra med att tiden går fort är att det snart är dags att åka upp för att fira jul med min fina familj. Ska bli helt underbart. Dessutom ska det partajas på juldagen... WooHoo!

Det där med pennan

Fyyyy fanken säger jag då bara. Fy. Det finns ett test som man kan göra för att se om man har hängpattar. Har alltid gått prima för mig och mina småtissar, inge häng där inte. Men så nyss när jag sitter och skriver ett inlägg och samtidigt luftar mina tuttar så ser jag hur mina schyssta bomber har börjat stäva oroväckande mycket ner mot Kina. Jag grabbar omedelbart efter närmsta penna och placerar den under tutten. Ve och fasa pennjävlen sitter kvar. Inte ett uns av tvekan heller, jag hade nog kunnat lägga ditt tre sudd och en almanacka också. Större tuttar i all ära, det är ju najs men om detta är priset så betackar jag mig gärna. Hängtuttar är inte stekhett. Många skavanker må jag ha på min kropp och en och annan bristning på magen, men hängtuttar vid 27års ålder ska jag bara inte ha. Ska omedelbart kolla upp träningstips för fastare mjölkpaket. Dumma dumma test.

Livet är inte lätt när huvudet är tungt.

Lillfis

Jorå han växer så det knakar och är sötare än sockervadd min älskade lilla fiskorv.

Det är inte ofta man hinner blogga som nybliven mami märker jag, men nu har han precis somnat den lille marodören så jag passar väl på. Sedan sist har tre stora saker hänt förutom det megastora adventsbaket...

1. Vi har varit på soc i Emmaboda och fixat så att Henk står som pappa till Hjalle. Sådant fixar sig inte av sig själv, jag kan ju ha pöka te at med konduktören. Men idag skrev jag under på att det är Henk och ingen annan som jag pippade med på norrlandståget den 7:e januari förra året.
2. Jag har varit på slutbesök hos min barnmorska och fått OKstämpel på muttan. Mycket fint knip har jag också bara så ni vet. Jihoooo!
3. Det största av allt: Hjalmar har lärt sig att greppa och föra pappas/mammas finger till sin mun. Gjorde det först med pappa i morse, men det kunde ju ha varit en ren tillfällighet. Men sedan ikväll gjorde han det flera gånger med mitt finger också. Kool. Jag var snabbt framme och filmade framsteget. Ojojoj jag säger då det. Snart tar han körkort och drar på festival.
   

Så mycket mums och nu är allt borta nästan, vi åt en del men gav bort det mesta. Jag kan verkligen rekomendera chokladminttryffel oh herre så sjukligt goda. Även saffransskorporna var en favorit.

Tjockismami

Nu kanske ni tänker att adventsbaket rimmar illa med att tappa gravidkilon... men jag får äta mums på helgerna. Herrejösses annars skulle jag ju magra bort fullständigt.

Adventsbak

Helgen kommer att ägnas åt adventsbak... jag och Henk ska baka saffransskorpor och chokladminttryffel. Men men men detta är inte allt, nejdå. Banankaka, och chocolatechipcookies och lite annat mums står också på listan. Kommer säkert att bli kaos och kalabalik här hemma. Brända kakor en stressad mamma, mjölig bebbe och nerbabbad pappa, men det är ju så det ska vara kring jul. Sedan ska vi såklart se på Idol, Svensson Svensson, Babben och Sing along. Vilka partyanimals vi har blivit.

Hjalle hjärta Balle

Igår hade Hjalle besök av tantBalle. Tyvärr så blev han lite nervös i magen när Balle var här, så det blev lite trist stämning emellanåt. Medan Hjalle sov gjorde vi en mumsig lunch eftersom tjurballe vägrade äta havregrynsgröt som planerat [mami försöker vara nyttig och tvinga bort bebbefläsket] Förutom att äta gott så fick jag äntligen lite uppdateringar från Balles singelliv. Jag har levt lite i skuggan ett tag, men nu känner jag mig med på noterna igen. Sedan blev vi lite trötta så vi låg i sängen och pratade om bonde söker fru... alldeles för länge egentligen nu när jag täker efter.

Med andra ord var det en finfin dag med efterlängtat besök. Nästa vecka ska jag nog försöka ta mig in till Kalmar på en fika... jag får inte bli helt insnöad här i Emmaboda. Bli en sådan som smygtittar på folk bakom gardinen. Ooooops - to late.

Madrassen är tom och soffan ledig.

Jo så är det. Våra gäster från helgen börjar redan saknas här hemma. Nu är det vardag igen och fisdimman ligger tät. Läste precis på kristoffers blogg om helgen och insåg att jag inte skrivit om våra två fina besökare. Jag hade nämligen min älskade honungspingla Fritz här på besök, medan Henk ärades med besök från sin efterlängtade Stoffe. Med sig hade de båda ett glatt humör och massor av fina grejjer till Hjalle. Fritz och jag ägnade fredagen åt att filosofera om livet, både våra egna öden men vi är ju inte heller sena att lägga oss i andras livsval. Det var inte utan att man var lite mör kring tre när det var dags att amma innan man sade gonatt. Sedan vaknade Hjalle kring halv sju för att inte somna om mera den morgonen. Wohoo.
På lördagen kom Kristoffer glad i hågen. Vi käkade mat och spelade kort, innan det var dags för bowling. Jag hade glömt hur trist det var att bowla och att jag var så överlägsen... tvingades kasta klotet med vänstern så att de andra skulle få chansen att gå om mig... Eftersom nöjeshuset i Emmaboda stänger klockan 22 fanns inget annat än att dra sig hemmåt sedan. Väl hemma spelade vi sjukt jobbiga kortspel som enbart gick ut på att jävlas med mig. Desto mer uppskattade jag den ljuva musiken och de djupa samtalen framåt småtimmarna. En hel del sanningar kröp fram... som att en del ägnar sig åt tvångsprostitution. Jag lyckades klämma i mig en helt underbar starköl under kvällens gång. Kanske var det därför jag hade sådant bestyr med att tänka. Fast det förklarar å andra sidan inte hur det kommer sig att min hjärncellsdöd kunde smitta. Nu är det dags att krypa till kojs så detta inlägg får duga som sammanfattning.

A som i Aschtung , hör ni kloaknazisterna? och K som i kramas länge.

Växer så det knakar

Det är inte klokt hur mycket Hjalmar växer. En hel del kläder börjar bli för smått redan... men det är ju inte mig emot för då får man shoppa nytt nytt nytt! Nu är det storlek 62 som gäller för fisen som för bara 7veckor sedan simmade i storlek 50. Han får väl säkert lite kläder i julklapp snart, men för de som är sugna på att ge något riktigt önskat så står bidrag till en videokamera högst upp på listan. Nu börjar det nämligen hända massor... mellan 7 på morgonen till ca 14-15 på eftermiddagen är det fullt ös. Jo han sover såklart en del också, men när han är vaken så är han jävligt vaken. Tittar och snackar och ler hela tiden.

Nu ska jag fiffla med annat, men jag uppdaterar med några bilder från helgen.

Trauma

I natt sov Hjalmar sin första natt i sin egen säng. Det gick tokbra, han somnade på momangen och sov precis som vanligt fint hela natten med paus för amning kring 03. Hur det kändes för mamma och pappa att sova utan Hjalle är en helt annan femma. Av ren vana sov vi balanserandes längst ut på varsin sida av sängen... man är ju van att ge plats åt lillfis. Sängen kändes gigantisk och omysig. Men det blir nog bra det här, i det långa loppet som mamma säger. Mamma säger mycket hon, det finns så många sätt att förstöra ett barn helt på ska ni veta. Ibland är det bättre att vara ovetande, men det är ju redan kört för min del tack vare mamma så jag har full panik. Man vill ju inte att Hjalle ska bli ett förstört barn. Nono. Han ska bli självständig, ha bra självkänsla och för att låta lite elak...han får inte bli en mes! Mamma hade nog inte uttryck det med dom orden men innebörden är desamma. Han ska ta för sig av livet. Och då gäller det att börja i tid, så nu sover Hjalmar själv. Inget jamsande i mammas och pappas säng mer. Själv tycker jag att det är sååååå tomt i sängen nu.

EMMA

Nu måste jag sabotera hela min bebbeblogg med att skriva om något helt annat... fast det har ändå med bloggandet att göra. När jag precis hade börjat blogga hittade jag en till gravid som bloggade som jag gillade att läsa, vi kan kalla henne Emma. Jag har tillochmed kvar länken till bloggen på min sida. Men så helt mysko så går denna människa upp i rök. Kanske inte för den verkliga världen, men jag bryr mig ju mest om mig själv och helt plötsligt fick jag inte läsa mer från denna Emma.

Och så dyker du upp nu och kommenterar ett inlägg... vilket borde betyda att du läser min blogg. Så då måste jag passa på att fråga: var tog du vägen med ditt bloggande? Jag ville ju hänga med i din graviditet ju, du var ju tuff och vi var beroende av dryga familjeliv. Ett tag var jag rädd att det blivit knas med bebbemagen, men tydligen har du fått en Elvira med en Andreas som tur är. Hade du bott i Västerås också så hade jag blivit lite rädd.

Så nu sitter jag här och känner mig nästan som dumpad, jag var lite smygkär i din blogg. Nu är jag mest tjurig.

Hyfsat skön snubbe!

Relativt nöjd i sin babysitter...