Eller hur säger man? Har för mig att det är så mamma brukar säga när hon ser krasst på något tragiskt. Jag sitter och glor på hus nämligen hemnet såklart och det slår mig ständigt... i Emmaboda finns massor med fina hus. I dessa hus bor massor av väldigt ofärska människor så att säga, en och annan barnfamilj ja, även ett antal par där ungarna precis lämnat boet såklart...men framförallt väldigt många rynkiga, skröppliga och kraftlösa gamlingar. Men inte vill de flytta, nej nej nej. De ska promt bo i sina villor ensamma på 200kvm. Kan tänka mig att det är i princip sovrum, toa och kök som någonsin används förutom när det ska dammtorkas. Men kan de för guds skull inte flytta till en liten lägenhet istället och låta oss andra få flytta in istället? Nu tvingas jag istället hoppas på en mycket ondare lösning som får mig att framstå som en väldigt sjuk och känslokall människa, för guds skull kan inte gamlingarna dö någon gång???
Fy det är nästan så att jag får lite ångest... det finns ju många söta gamlingar... men fan jag vill ju bara ha ett fint hus ska det vara så svårt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
oooh va sugen du är på ett hus med stor lummig trädgård, där öban kan krypa omkringt i sommar, medan du solar naken och Henke bygger en friggebod. Vilken dröm.
Skicka en kommentar