Promenad

Åh det är så mysigt med en höst som kommer smygande...luften är frisk. Idag förbarmade sig Henk över mig och tog med mig på en låååång promenad. När jag är ute och går själv blir det inte så långa rundor, dels för att det är trist att gå själv och lite för att jag inte litar på att min kropp kan ta mig så långt längre. Rätt vad det är så skär något ihop i ryggen och allt låser sig. Men med sällskap så känns det mycket tryggare.

Jag och Henk hade en så himla fin promenad idag, solen värmde på ryggen men luften var lite småkylig. Henk åkte linbana och vi träffade ett gäng söta ponnysar.

Sedan upptäckte vi något mysko... Överallt på vägen låg små svarta sprängda skalbaggar. Vi funderade på om det är som med getingar - att baggarna går på varandras begravning. Lite moment22...

-Av jord är du kommen

-Se upp, en bil!!!!
SPLATT

-Damn!..grabbar fixa hit en till kista...och ring hit de anhöriga.

-Hrm, Av jord är du kommen

-En till bil!!!!

SPLATT

And it goes on and on and on. R.I.P

Alternativ två skulle kunna vara att baggarna i själva verket tillhör ett terrornätverk. Självmordsbaggar som uppenbarligen satt för stor tilltro till den eventuella skada de orsakar, det var iofs väldigt många självmordsbaggar. Men det skulle nog krävas många många fler självmordsbaggar längs Rävemålavägen utanför Emmaboda för att skaka omvärlden.

Självmordsbombare nr 453.

Sådant som jag och Henk knatar omkring och fnissar åt i de småländska skogarna. Nåt ska man ju roa sig med. Annars har inte mycket hänt sedan slemproppen gav sig iväg. I morgon ska vi till barnmorskan och lyssna på hjärtat, mäta och väga lite. Och jag ska leverera lite otvättat kiss...spännande värre!