När katten är borta

Japp, ännu en helg utan Henk... då kan man ju passa på att leva rövare. Göra lite som man vill. Det är alltid lika skönt och förväntansfullt i ungefär två timmar. Sedan är det sjukt tråkigt resten av tiden. För även om vi inte sitter fast i varandra när han är hemma så får man iaf ett mummel till svar från datarummet när man ropar nåt halvointressant om hur Öban sparkar. Jag kan inte komma ifrån att det känns lite muppigt att ligga hemma ensam och snacka med sin mage... men det är helt omöjligt att inte få glädjefnatt och vilja basunera ut hur det känns varje gång man får sig en kick på blåsan. Så jag får väl fortsätta snacka med naveln och hoppas att Öban hör tills Henk kommer hem.