Oh God I´m Old

Det var två dagar sedan jag gick brevid Fritz och båda konstaterade att det är härligt att åldras lite. Bli trygg och mogen innuti. Helt överens var vi. Det var Då. Idag på jobbet blev jag helt plötsligt jättegammal i ett nafs. Vita rummet på jobbet nämndes, och jag drog kvickt paralellen till "The White Room"... KLFs fantastiska skiva. Ingen annan i rummet var med på noterna. Trodde dom drev med mig först, vet inte alla vilka det är? Jag brassade på med "3 a.m. Eternal" men Nej nej nej, snabbt konstaterades att övriga nog var för unga för att ha upplevt KLF-eran i mynningen av nittiotalet. (samt att min sånginsats inte verkade göra låten rättvisa) Om övriga är för unga, ja vad blir då jag... ja resten av samtalet vill jag helst glömma. Jag glömmer även gärna min skönsång när jag försökte väcka de andras minnen till liv med godbitar från White room. Det blir inte så snyggt när man själv ska sjunga introt till "Justified and Ancient". Men jag råkar veta att det finns några till i detta land som inser skönheten i KLF så jag är inte ensam om att vara gammal iaf.

Måste bara avsluta med en lustig grej från i helgen.
Frida & Jag handlar inför kvällen hos Sara. Frida säger något till mig och jag tror att jag hör att hon kallar mig för Sara. Öh, jag heter inte Sara säger jag snabbt och lite fnissandes... varpå Frida snabbt får ur sig ursäkten: Nej nej det vet jag... att du heter något annat!!

Hihihiihih känns ju bra efter 15års vänskap att hon iaf vet vad jag inte heter.