Tittade på friidrotts-vm idag... vilken pärs! Nu är jag alldeles färdig och rödsvullen kring ögonen och huvudet värker lite lätt. En sådan gråtfest det blev för min del. Det stod på aftonbladet att Kallur bröt ihop efter loppet... men det var inget mot för hur jag höll på här hemma. Stillsamma tårar ligger ju inte för mig längre sedan jag förvandlats till en hormonkossa, jag stortjuter, hulkar och brölar samtidigt som det forsar ur tårkanalerna. Hon var ju så duktig Susanna, blir nästan rörd igen när jag tänker på det. Men inte nog med Kallur, sedan kom Wissman och spang som en gud och vips så kom tårarna igen. Sedan höjdhoppet som om jag inte var nog omtöcknad. Där var det inte Holm som fick mig i tårar utan Donald Thomas...vilken liten saga... Buhuhu blev det här hemma i soffan en sista gång. Men så himla skönt det är att gråta, det gör verkligen susen att få ladda ur lite. Nu kanske jag kan hålla mig lite stabil ett tag framöver.
3 kommentarer:
jaaa du cissi, jag känner igen mig såå väl, och jag är inte ens lite gravid, jag bölar till allt, speciellt sport!!!
tur du fick prata ut med tant Charlotte sen då. Då känns allt så mycket bättre
Såg du herrarnas längdhopp då, tala om extas så till den milda grad att tränarmorsan stupade i vad som liknade ett epelepsianfall... det är anspänning. Undrar om Öban ställer till något sådant för mor cicci, jag tror dock inte det så härdad och cooooolllll (likt mormor)som hon är!
Skicka en kommentar