Nu börjar jag känna att det där med 5:e oktober känns lååångt borta. I nästan två månader ska jag gå hemma och rulta omkring. Tiden kommer att gå apsakta ju! Det blir till att fylla frysen med storkok och fikabröd som alla andra gravida verkar göra... jag har aldrig begripit mig på det där riktigt förrän nu. Man måste ja få tiden att gå. Åsså är det ju praktiskt sedan när man bara vill gosa med bebbe istället för att laga mat.
Igår fick vi en liten pressang från Vi Föräldrar, en väldigt bra bok om barnets första år. Blev alldeles nervös och kallsvettig när jag läste om bebbesjukdommar och när det är läge att kontakta läkare. Den kan ju bli sjuk med - slog det mig! OjOjOj. Det är ju en sak när en 1åring blir febrig...men när en tre-dagars börjar se hängig ut och tappar aptiten då känns det lite läskigare. För att inte tala om ifall det är våran Öban vi pratar om, Henk och jag kommer verkligen att vara sådana som ringer läkaren för ofta.
Här hemma har vi ägnat oss åt gissningar över när jag kommer spricka upp...jag tror att Öban kommer den 12:e oktober, medan Henk tror på 1:a oktober... knashenke har inte koll på det där med att tänka bortom bf så att man slipper känna stressen. Nejdå nejdå han tänker lite tvärtom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Cicci, det där med att ringa läkaren ofta är bara bra!! Hellre för ofta än för sällan... :)
Hellre för ofta än för sällan, som emmi skrev. Men så barn har ofta feber, men de blir sällan så sjuka som vi vuxna blir när vi är sjuka. Lite febernedsättande och sedan brukar de piggna på sig rätt bra. Jag tror att du kommer att klara Öbans sjukdagar galant. Man är förälder och ens jobb är att finnas till för barnet och ge dem trygghet. Det blir en helt naturlig del av tillvaron.
Skicka en kommentar