Handy mama

Måste ju visa dom finfina gardinerna som jag sydde igår. Nu är det inte så avancerat att sy raka gardinlängder, jag är mest imponerad av att det verkligen blev av. Jag är annars något av en mästare på att inte få saker gjorda. Vi har så mysigt här hemma, vilket är på tiden eftersom vi faktiskt bott här i 6månader nu. Helt galet hur fort ett halvår kan gå.

Igår var jag och Hjalle ute på en härlig kvällspromenad runt sjön, andades frisk luft och njöt av livet... det är verkligen trivsamt med höst, specielt när man har bebbe. Å andra sidan är det mesta trivsamt när man har en Hjalmar.














Nu ska vi göra oss i ordning så att vi är färdiga när Henk kommer hem för då ska vi på viktkontroll på bvc. Irriterande förresten att somliga tar för givet att det bara är jag som går på alla träffar och besök på mvc/bvc. Jag har faktiskt valt en finfin pappa till Hjalle, en sådan som vill följa med och insisterar på tider som passar för honom också. Så när ni frågar saker om Hjalle kan ni faktiskt fråga Henk också och inte bara mig. Detta är nog självklart för många, men tydligen inte alla.

I morgon kommer min mamma och världens bästaste mormor hit, ååååå vad vi längtar här hemma!!!!

Ojoj nu måste jag langa fram spenen till Hjalle så att vi kommer i tid till barnmorskan.

Pungdjur

Testar livet som kängrumamma... söt liten fis trivs jättebra i den införskaffade bärsjalen.

Hjalle och gammelfarmor

Det är något med äldre kvinnor och bebbar. Hjalle levde rövare och skrek som en döende när vi var på besök hos gammelfarmor igår, väluppfostrat Hjalle - verkligen! Vi matade, vaggade och erbjöd napp, men inte lät sig Hjalmar mutas. Men så fick han komma till gammelfarmors trygga famn och genast blev han from som ett lamm. Somnade på stubben den lille rackaren. Men det var ju tur så att hon fick se hur söt han kan vara också. Speciellt i sin nya fina plyschdress!

Scrapbook

Ja det var planen för min mammaledighet. Göra snygga album med Hjalles foton, när kommer man ha tid med det senare i livet? Scrapbook - klippa och klistra lite låter som min melodi. Men det var innan jag insåg vad det egentligen innebär. Folk har inrett sina rum för att hålla på med sånt, köper massor av pryttlar och har i enorma verktygslådsystem... har konstiga förkortningar och namn på fotomontagen, köper klippmaskiner för 900kr, Och gör dessutom sjukt sjukt fula album med massor av knappar i pastell och vanprydande blommor. Konstigt. Näe sånt vill inte jag beblanda mig med! Jag ska helt enkelt satsa på att göra snygga Fotoalbum, scrapbook är för kokkon.

Shoppingdag

Igår var lilla familjen i Kalmar på storshopping. Först en sväng på Ikea för att köpa duschstång och annat småkrafs. Något som i vanliga fall skulle ha tagit oss en timme kanske. Nu kom vi dit klockan 12 och lämnade bygget halv fyra. En viss liten gubbe styrde och ställde, sket och krävde mat omvartannat så det tog något längre tid än beräknat. Det är sanslöst mycket skönare att skita i en ny och ren blöja tydligen.

Men men mami fick sig lite mumsig kladdkaka i halvtid så det gick ingen större nöd på oss.


Den uppmärksamme lägger kanske märke till att mami har klippt lugg, jag är fortfarande lite velig när det kommer till längden... Har dessutom gjort kopparfärgade slingor i luggen - galet värre!

Sedan fick jag kila in helt oövervakad på Eleraff för att köpa en body till lillgrodan. Woohoo! En sväng förbi Babyproffsen för att köpa babysitter, en tur till Lindex resulterade i en ny amningsbh till mig plus pyjamas till Hjalmar. Slutligen en vända förbi Game där Henk belönade sig med ett nytt spel till sin nya Ps3. Hela familjen åkte hem trötta men nöjda och glada...somliga med lite gult babb i blöjan.

Nu ska jag sätta mig och sortera bilder på Hjalmar som ska på framkallning, vi har några hundra att välja mellan. Det finns fler bilder på Hjalle som nyfödd än det finns från hela mitt liv tror jag, den digitala världens förbannelse tror jag. Nu får jag sitta här halva Hjalles uppväxt och sortera mellan 150 snarlika foton från hans fösta bad för att välja vilket vi ska framkalla. På sätt och vis var det nog bättre förr.

Hjalle styr och ställer

Snart snart ska jag väl hitta lite fler luckor i vardagen hoppas jag. Men just nu har jag en marodör här hemma som vill ammas varannan timme. Det käkas i 5min sedan somnar han för att vakna 20min senare flyförbannad över att tutten han somnade med i munnen tycks vara borta. Så är det bara att langa fram bomberna igen och pula in en av dom i Hjalles mun för att få en någorlunda nöjd son.

Trevligt att andra har hittat tillbaka till bloggandet igen, så att jag kan följa med i era liv på håll. Me like! Nu ska jag skynda mig att skita innan det är dags för bonde söker fru. Nej förresten, först ska jag bara basunera ut att min barnmorska kollade muttan på mig idag eftersom jag har drabbats av en släng av svamp i underredet... svampen var läkt och ännu bättre, hela muttan var tydligen i toppskick. Stygnen har läkt och att jag födde bebbe för två veckor sedan kunde man inte tro, mutta min är som skapt för att föda. Min mutta ser ut som muttan på en oskuld i princip...min helt egna tolkning av barnmorskans utlåtande. Jag är helnöjd. Visst var det jobbigt att föda bebbe i ett dygn, men det har jag igen nu hel och fin. Dessutom har hemorojderna dragit annorstädes så nu kan jag sitta som folk igen. Wooohoo!



Jag tror att det beror på magknip, men nog ser det ut som det första leendet...





Jag har världens finaste lilla fis.

Jag tänkte...

Skriva en förlossningsberättelse här, men det hinns aldrig med. Om Hjalmar hade kommit till världen lika snabbt som andra bebbar hade det inte tagit så länge att knåpa ihop en berättelse om hur det gick till, men nu är ju inte Hjalmar som alla andra bebbar. Istället tog han goda 22timmar på sig att pluppa ut. Från att vi kom till förlossningen alltså... Men jag tar den där historien en annan gång för jag känner på mig att lillfisen vaknar och vill ha mat snart. Mat är grejen nu för tiden. Det käkas, det suttas, det bajsas och ibland så sover vi lite. Ytterst lite.

Igår hade vi hembesök från Bvc, och vi har fått världes bästaste bvc-sköterska tror jag. Hon är så himla informativ och lugn, jag känner mig som världens duktigaste mami när vi träffas. Man vågar fråga om knasiga saker och berätta om hur nervös man är för allt. Jag ville ge henne en kram när hon gick, men det kändes lite fånigt så jag kramade på Hjalle istället.

Det är helt galet att ha en riktig bebis hemma, allt är nu kaos. Tvätten svämmar över, tuttarna läcker och sprutar hit och dit, Hjalle babbar ner sina filtar, diskberget växer, muttan ömmar Hjalmar skriker och huvudet värker. Men man är så himla glad och uppspelt ändå.

Pausbild

Det har nu gått 5 timmar sedan jag började på detta blogginlägg, en viss minimänniska stal min uppmärksamhet. Hittils har jag inte hunnit käka ett mål mat som fortfarnade är varmt, för precis när det är matdags för mami så vill Hjalle också ha mat. Knepigt det där. Men jag drar så gärna fram pattarna nu när de äntligen fattat sin livsuppgift. Nä nu ska jag försöka hinna beställa lite kläder på H&M innan min rabatt slutat gälla.

Hjalmar

Äntligen har vi fått komma hem... med våran fina fina Hjalmar. Jag har egentligen massor att skriva, men jag råkar veta att i våran stora härliga säng sover en nybadad bebis och en stolt pappa så jag tar det i morgon. Är så glad och lycklig att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jo förresten det vet jag - raka spåret till mina två älsklingar.

En lång natt...

men nu åker vi till sjukhuset för att förhoppningsvis föda bebbe. Har haft värkar hela långa natten och det var inte att leka med. Så nu jämingen hoppas vi att det kommer nåt gott ur detta.

Här sitter jag och läcker

Sitter och snackar en massa skit med Linda i telefonen, nog märker jag väl att en och annan flytning sipprar i brallan. Men det är ju inget ovanligt nu för tiden så jag babblar glatt vidare. Sedan när samtalet är avslutat och jag reser mig upp ser jag en stor fläck på stolsdynan. Jag ropar naturligtvis på Henk som kommer farande... "har du kissat på dig" undrar han och helt ärligt så vet jag inte själv. Efter en liten sniff konstaterar jag att det nog inte är kiss, och samtidigt som jag försöker övertala henk att göra en sniffkoll så rinner det massor av mer i brallan. Jippiekaijej det är vattnet som rinner!!!

Jag och Henk hamnar naturligtvis i chock och skrattar helt hysteriskt. Ska vi ringa förlossningen nu eller vad gör man??? Allt vi lärt oss på föräldragruppen är som borta. Efter lite skratt och fummel kommer vi fram till att det nog är bäst om vi ringer.

Eftersom jag inte har några regelbundna värkar så får jag vara kvar hemma så länge vattnet har en fin färg...inte grönt eller brunt... och om inget händer under natten så ska vi dit i morgon och kolla till bebbe. Men my god vad jag hoppas på att något ska hända i natt. Kom igen nu Öban för fanken, inte kan du väl ligga där inne nu när vattnet är på väg ut. Kom ut till oss istället.

Nu ska jag gå och sova så att jag är utvilad om någon får för sig att kämpa sig ut till oss snart.

Färdknäppen

Mamma tipsade om att man ska dricka ett glas med ½ öl och ½ ricinolja om man är trött på sin inneboende gäst... men när jag frågade mamma vad som händer om man gör det så kröp det fram att det leder till rännskita och inget annat. Hmm jag tror jag hoppar över den groggen.

Henk kom hem igår alldeles glad i hågen, det var nämligen en arbetskompis som berättat om färdknäppen. Alltså att man pökar så att värkarna kommer igång. Jag tror inte alls på tipset, men å andra sidan är det inte speciellt otrevligt att ge det ett försök. Så igår pökades det i Emmaboda vill jag lova. Idag är stämningen lite kåt och uppsluppen, men inte ligger jag på länssjukhuset i Kalmar och föder barn för det inte.

Nu ska vi ut på långpromenad jag och Henk... och Öban. Hade föredragit att ha med Öban i vagnen istället för i magen, men man får ju vara tacksam att han är med iaf.

Familjeliv.se

Där brukar ju jag hänga för att läsa en massa snask, slänga mig in i hetsiga debatter och fasas över folks sjuka åsikter. Men också för att jag har en graviditetsnedräkning där... det är därifrån som jag brukar kopiera faktatexterna om de olika veckorna i graviditeten. Så idag när jag skulle gå in och kika så är allt borta. Först blev jag lite sne och tänkte att det är nåt fel på sidan, sedan slår det mig att min graviditet beräknas vara över nu. Familjeliv har räknat ut att jag ska föda den 4:e Oktober och ta mej sjutton - det är ju idag!

Jag har ju sagt det förr och jag säger det igen, min hyresgäst verkar trivas så jag tror inte på leverans enligt överenskommet datum. Men det känns ändå sjukt att jag kanske ligger på sjukhuset på lördag natt och föder bebbe... eller nästa torsdag eller om två veckor. Oh my. Jag hoppas ändå på väldigt snart, för även om jag inte känner mig helt redo för att spräckas så vill jag ha bebbe i min famn nu.

Henk vallade mig igår, en lång prommis runt krysseboda. Under promenaden bestämde sig Öban för att borra ner sig ett hack till, så den berömda ankgången kom fram. Jag vet att man ska gå som vanligt för annars får man ont i ryggen, men det är helt omöjligt med ett bebbehuvud i muttan jag lovar. Att det ilar till genom muttbenet och ner längs insidan av låren vart tionde steg är inte heller helt komfortabelt ska sägas. Men trotts alla dessa krämpor och mitt gnäll så var det en underbart skön promenad. Alla fula gångstilar och "shaking the apples" längs vägen var mycket underhållande och det var väldigt nära att jag kissade i trosan av skratt när jag tänkte på hur det hela måste ha sett ut, vilket i sin tur måste ha varit en skön syn.

Jag upptäcker hur skönt det är att hänga på Henk medan han masserar mina höfter, blir stående så en bra stund.

"du...älskling...om du blir stannandes här så får vi aldrig igång dig igen..."

KossaMU

Igår kom det förresten två små droppar mjölk ur den ena tutten... så jag klämmde lite på den andra tutten och bannemig då kom det lite ur den också. Kanske kanske ska Öban kunna bli mätt på sin mamis tuttar. Henk är lite mindre förtjust över att hans stressbollar nu har börjat sin transformering till matbehållare.

Meddelande från Dr Schnuggles.

Ett missat samtal från läkare Karin med tillhörande eurovoicemeddelande fick mig snabbt att ringa 888 i hopp om att äntligen få svar på om jag har urinvägsinfektion eller inte.

"...provsvaret visade på blandflora måttlig växt, och inget innehåll av patogener. Du kan väl höra av dig till mig så att vi kan komma överens om hur vi ska gå tillväga framledes."

Hahahahaah doktorer är roliga när dom pratar, det låter som svenska men ändå fattar man inte helt mycket. Summa sumarum av meddelandet betyder att jag inte har urinvägsinfektion iaf och det var ju positivt... något som jag redan fått förklarat för mig av min BM som jag var hos idag. Hon var så lugnande och förklarade att det nog var för att förlossningen närmar sig som jag känner av besvär med kisseriet. Aha...så den närmar sig alltså....jesjesjes...Blodet kunde komma från livmodern, trotts att det bara märktes i urinen. Det var tydligen inte helt ovanligt.

Blodtrycket var högre än vanligt (för mig) 135/85 men helt normalt så sent i graviditeten.
Sf måttet är nu 37,5
Öbans hjärta pickade på i 138 slag/min
Jag har lagt på mig charmiga 17kg sedan jag blev på smällen. Inte utan att man känner sig schvullen!
Ingen äggvita i urinen.

Fick nya tider till besök... men det hoppas jag verkligen slippa!

Nope...

Ingen Öban synes än.

Tick tack

Kan tiden gå långsammare? Inte bra för mig det här...att lalla omkring själv hemma. Jag får så mycket tokiga ideér. Som att jag ska köpa mig en till vagn. Har precis spanat på en Bugaboo Cameleon på blocket för 5500kr. Henk kommer såklart att avstyra mig från detta inköp men jag är så jämarns sugen på en sån.

Känns jättetokigt att jag inte kan gå in på familjeliv och kopiera fler veckotexter. Jag är lixom på sista veckan nu, det ända som händer från och med nu är ju att bebbe blir fetare. Istället för att ännu en gång börja gnälla om att Öban ska titta ut så ska jag gå och se semifinalen mellan USA - Brasilien. Hoppas hoppas att brassebrudarna håller ställningen nu och tar sig till final. Go Martha!

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Farbror Doktorn

Idag har jag jamsat omkring i korridorerna på Emmaboda Vårdcentral. Japp, i samma andetag som jag konstaterat att min graviditet varit väldigt komplikationsfri sånär som på lite ryggont tillochfrån så brakar kroppen samman. Såklart. Extra typiskt är det att min barnmorska har semester denna vecka. Istället fick det bli vårdcentralen alltså. Lite extra långsamt och lite extra kostsamt.

Haveriet ja... igår när jag hade kissat så var kisset inte riktigt kissfärgat utan såg snarare ut som jordgubbssaft. Nu är ju inte jag utbildad läkare direkt, men att kissa rött kan ju aldrig vara bra. Först blev jag jätterädd och tänkte att jag blödde från självaste muttan, men när lite tid flutit förbi och inget blod kommit i trosan eller på mina "pappersprover" blev jag lite lugnare. Men jag fortsatte kissa blod hela kvällen och på morgonen. Så det blev till att boka tid hos farbror doktorn. Så nu är mitt kiss på odling för att ta reda på om det är en urinvägsinfektion modell luring som ligger bakom det hela. Har nämligen inga andra symptom som man brukar ha. Men det ska iaf inte vara någon fara för Öban å det är ju viktigast.

På väg till Vårdcentralen träffade jag en från föräldragruppen som hade fått sin bebbe... Oh kära värld va avis jag blev. Å så himla himla liten den var. Kan inte fatta att man själv kommer att stutta omkring med en sån liten fis snart, den nästan försvann ju i den stora vagnen.

Har förresten gått upp 2kg på en vecka, det känns inte så bra. Nu är det färdigbakat här på ett tag. Jag har helt tappat karaktär på senare tid, någon måtta får det ju lov att vara. Det är lite som om jag tänker - ja men snart är ju Öban ute och då kan jag sätta fart på fläsket så rinner kilona av. Pöff...som om jag någonsin har haft lätt för att bli av med kilon. Nja jag får nog inse att jag inte är någon Victoria Beckham och tänka på vad jag pular in under näsan, för det som kommer dit nu lär stanna ett bra tag. Men jag har ju inget annat att göra om dagarna än att göra mat/fika samt äta mat/fika. Ska skärpa mig...med sötsakerna iaf.

En sockerbagare...

Världen är helt uppochner...jag har precis slängt ihop en sats kolakakor och en stor morotskaka. Jag är verkligen en fullfjädrad hemmafru nu. Men jag har ett bekymmer, ingenstans att göra av mina nybakta gosaker. Äger inte hemmafrupryttlar som kakburkar och fryslådor - detta måste genast åtgärdas om det ska bli mer bak i detta hushåll. Det blev skitgoda kakor och en mycket saftig morotskaka så jag ser fram emot mer bak denna höst. Det enda trista är diskberget som uppstår och att det är tungt att bära hem mjöl och shit från affären. Ja sen är det lite trist att jag inte kan låta bli att mumsa i mig av mina gosaker, min kropp behöver inte några fler trivselkilon om man säger så. När Öban kommer är det mami som får se till att promenera bort den här sista månadens frossa.

Det är så mysigt med höst... jag bara måste visa hur trivsamt jag har det.

Ingen Öban

Fanken va han verkar trivas bra där inne lillknodden. Jag är helpeppad på att föda nu ju, vill se vad det är för liten fis som håller mig vaken om nätterna.

Annars har det inte hänt någonting de senaste dagarna, lugnet före stormen kanske? Jag har ruggont i ryggen så det är inte helt mycket jag tar mig för. Shoppade på ica igår och höll på att dräpa mig själv på kuppen. Inte så smart att proppa vagnen full när man sedan måste promenera hem med kassarna själv. Tur att vi bor så nära iaf.

Nu har jag suttit framför datorn lagom länge för att ryggen ska ge sig till känna, så jag gör nog bäst i att ställa mig och diska eller nåt istället. Hemmafru som jag är.

Shoppalopp

Idag har jag rännt in till Kalmar för att träffa min favoballe och aktivera mig lite. Det är nog bra för mig att komma ut bland lite folk tänker jag, här i Emmaboda blir det ju mest fram och tillbaka till Ica om det vill sig väl. Balle var som Balle är mest...lite knas. Jag hade spanat in lite kläder till henne efersom hon var lite sen till vår dejt. Skitsnygga klänningar som satt snudd på perfekt, tyvärr var den ena lite för stor och den andra lite för... Slampig. Äsch det är ju sådant som ger sig efter en par öl tänkte jag och försökte övertyga Balle, men då drog hon fram sina Kahoonas och visade hur illa det kunde gå om hon hade klänningen i onyktert tillstånd. Jag har fotobevis som är otroligt frestande att lägga upp här, men tyvärr är de av så grov art att det helt enkelt inte lämpar sig. Med anrdra ord så hade vi väldigt trevlig inne i HMs äckliga provhytt, vilket också skapade en lång purken kö utanför provrummen...mouahahaha.

Alltid trevligt att hänga med Balle...och att få shoppa lite kläder till Öban. Idag kom jag hem med världens kanske sötaste lilla overall. Har spanat in den förut och idag hade jag äntligen godkännande från karl - så jag slog till. Här kan vintern komma, Öban är förberedd!

Snart sprängs jag

Det är inte mycket plats kvar för mina inälvor nu...

Vecka 39

Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Till bebbe...

När man sitter en natt och läser folks bloggar, nyser och har lite småtrist... då är det så himla himla mysigt med en pigg liten fis inne i magen som bökar omkring. Helt plötsligt far magen iväg åt vänster och man kan ana en putande liten rumpa som buktar ut. Sedan känner man en liten fossing som sprätter till, man sätter dit sin hand för att känna lite och får små sparkar tillbaks - helt underbart!

Vill så gärna så gärna att du ska komma ut snart så att vi får se vad du är för en filur, men sötegöte vad jag kommer att sakna dessa mysiga stunder.

IXUS 75

Jag blir lite kåt bara av att se på den nyinförskaffade skönheten, funderar på hur det kommer att bli med mig den dan Henk slår till och köper en ny teve. Det är onekligen något sexigt över tekniska prylar...jag vet att du tycker som jag i den här frågan Fritz.

Jag och henk har lekt med vår nya snygga kamera hela kvällen. Vi skulle ta seriösa och vackra bilder var det ju tänkt... inspirerade av Amandas Holgerbilder. Nu var ju inte vi i en fotostudio, inte heller äger vi en fetingkamera med mega objektivet...men glada hobbyfotografer ville vi vara ändå. Å hej och hå vad det gick fint. Hade väldigt roligt iaf och det är ju huvudsaken. Det är mycket svårt när båda ska lyckas bli bra på samma bild, plus att någon ska hålla undan tuttarna, penisen skymmas och Öban synas. Bilderna lämpar sig inte för internet har vi båda beslutat, däremot ska jag bjuda på en mycket ful bild på mig när jag ser ut precis som MrBurns. Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt hade jag flint. Ja ni får själva jämföra, är det inte likt så säg?

Det är faktiskt snudd på skrämmane hur lik jag är...

Den enes död - den andres bröd

Eller hur säger man? Har för mig att det är så mamma brukar säga när hon ser krasst på något tragiskt. Jag sitter och glor på hus nämligen hemnet såklart och det slår mig ständigt... i Emmaboda finns massor med fina hus. I dessa hus bor massor av väldigt ofärska människor så att säga, en och annan barnfamilj ja, även ett antal par där ungarna precis lämnat boet såklart...men framförallt väldigt många rynkiga, skröppliga och kraftlösa gamlingar. Men inte vill de flytta, nej nej nej. De ska promt bo i sina villor ensamma på 200kvm. Kan tänka mig att det är i princip sovrum, toa och kök som någonsin används förutom när det ska dammtorkas. Men kan de för guds skull inte flytta till en liten lägenhet istället och låta oss andra få flytta in istället? Nu tvingas jag istället hoppas på en mycket ondare lösning som får mig att framstå som en väldigt sjuk och känslokall människa, för guds skull kan inte gamlingarna dö någon gång???

Fy det är nästan så att jag får lite ångest... det finns ju många söta gamlingar... men fan jag vill ju bara ha ett fint hus ska det vara så svårt?

Så har vi vägt och mätt igen.

Mami blir lite tjockare för varje gång och bebbe växer med 2cm (sf måttet på magen) mellan varje tillfälle. Jag hade lite högre puls den här gången, men inte alls högt ändå tyckte snälla barnmorskan. Öbans hjärta pickade på som det skulle och han ligger där han ska. Fick två nya tider för träff med bm som hoppades att vi slipper ses mer, men tror att vi kommer gå över tiden en vecka... både skönt och jobbigt att höra. Jag vet i fanken om jag är redo för att föda bebbe nu, men det känns ju onekligen segt att gå över tiden också. Men men men det är inte helt mycket att göra åt saken. Om inte Öban vill komma ut till denna kalla värld så kommer jag att bli igångsatt den 22:a oktober iaf... så någon novemberbebbe blir det inte.

Annars idag har jag sovit och svurit framför fotbolls-vm... pratat gravidkrämpor och förlossningsstrategier med Amanda samtidigt som jag pulade i mig chokladpudding. Jag funderar över andningtekniker och smärtlindring medan Amanda grubblar över hur hon hon ska bibehålla sin skönhet genom hela förlossningen. Alla behöver vi något att fokusera på! Men det är fint för då kan vi tipsa varandra, hon kan prova ut lite olika förlossningsfrippor medan jag övar profylax.

Nä nu knorrar magen igen, så antingen får jag gå och lägga mig nu eller gå till kylen och rota. Aufviedersehen!

Promenad

Åh det är så mysigt med en höst som kommer smygande...luften är frisk. Idag förbarmade sig Henk över mig och tog med mig på en låååång promenad. När jag är ute och går själv blir det inte så långa rundor, dels för att det är trist att gå själv och lite för att jag inte litar på att min kropp kan ta mig så långt längre. Rätt vad det är så skär något ihop i ryggen och allt låser sig. Men med sällskap så känns det mycket tryggare.

Jag och Henk hade en så himla fin promenad idag, solen värmde på ryggen men luften var lite småkylig. Henk åkte linbana och vi träffade ett gäng söta ponnysar.

Sedan upptäckte vi något mysko... Överallt på vägen låg små svarta sprängda skalbaggar. Vi funderade på om det är som med getingar - att baggarna går på varandras begravning. Lite moment22...

-Av jord är du kommen

-Se upp, en bil!!!!
SPLATT

-Damn!..grabbar fixa hit en till kista...och ring hit de anhöriga.

-Hrm, Av jord är du kommen

-En till bil!!!!

SPLATT

And it goes on and on and on. R.I.P

Alternativ två skulle kunna vara att baggarna i själva verket tillhör ett terrornätverk. Självmordsbaggar som uppenbarligen satt för stor tilltro till den eventuella skada de orsakar, det var iofs väldigt många självmordsbaggar. Men det skulle nog krävas många många fler självmordsbaggar längs Rävemålavägen utanför Emmaboda för att skaka omvärlden.

Självmordsbombare nr 453.

Sådant som jag och Henk knatar omkring och fnissar åt i de småländska skogarna. Nåt ska man ju roa sig med. Annars har inte mycket hänt sedan slemproppen gav sig iväg. I morgon ska vi till barnmorskan och lyssna på hjärtat, mäta och väga lite. Och jag ska leverera lite otvättat kiss...spännande värre!

Gummiboll i brallan

Hittade nyss ett främmande objekt i min trosa. Jag och Henk har precis identifierat objektet genom forskande på internet. Det är Slemproppen som har börjat lossna...vilket är ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig för förlossning. Det kan ändå dröja tre veckor tills Bebbe kommer men det är koolt att det börjar hända saker i muttalajnen.

Att man kan bli så nöjd över en liten slemgeleklump i brallan... tänk er en ägglossning deluxmodell - så såg proppen ut. Nu ska vi fira med en film och lite cola.

Bebbeleverans

En av mammorna i våran föräldragrupp har fått bebbe nu... hon hade samma bf som vi, den 5:e Oktober alltså. Inte utan att man blir lite nervös, fanken det kan ju hända gjejjer när som helst nu. Men jag tycker det verkar som om lille Öban sköter sig fint och stannar en stund till. Men det är inte utan att jag och Henk har pluggat lite förlossningsfakta och övat på avslappning och massage. Känns bra att vara förberedd. Så här kan en förlossning gå till:

Förlossningens början (latensfasen) Då man oftast kan vara hemma och andas... när det är ca 5min mellan verkarna är det läge att ringa förlossningen och eventuellt åka in. Ibland går vattnet eller slemproppen, men det är inte säkert och behöver inte betyda att förlossningen har startat. Det är värkarna man går efter och om vattnet är blodblandat eller missfärgat...för då kan bebbe ha bajjat i vattnet av stress vilket inte är bra.
Modermunnen öppnar sig och barnet tränger ned (Öppningsfasen) När förlossningsarbetet har kommit igång på allvar börjar modermunnen öppna sig, och så småningom kommer även fostrets huvud att tränga ner i förlossningskanalen. Under ett normalt öppningsskede räknar man med att en kvinna som väntar sitt första barn bör öppna sig i medeltal 1 cm i timmen. Här har man förhoppningsvis nytta av avslappnings och massageträningen. Kanske är man helt förälskad i lustgasen... Vid ca 7-8 cm öppning har de flesta som mest ont. Under slutet av öppningsskedet når modermunnen sin fulla vidgning, 10 cm. Samtidigt tränger fostrets huvud ner i bäckenet. När huvudet närmar sig bäckenbottnen känns tryck mot ändtarmen som när du är bajsnödig. Detta är ett gott tecken och leder ofta till att du krystar reflexmässigt
Krystfasen (utdrivningsfasen) Att krysta är en stor fysisk ansträngning. En omföderska krystar i genomsnitt ca 20 minuter medan förstföderskan behöver dubbelt så lång tid. Av erfarenhet kan man också konstatera att krafterna börjar tryta efter 45-60 minuters aktivt arbete. Om inte barnet då skymtar i slidöppningen under krystvärkarna ökar sannolikheten för att man behöver hjälpa till med sugklocka eller tång. Sista värken Ofta råder barnmorskan kvinnorna att flåsa i stället för att krysta när barnets panna börjar synas. Cirka 1/3 av barnets huvud är då framme. Pausen görs för att hela barnet ska kunna födas fram under en och samma värk.
Tiden direkt efter att barnet har fötts (tills moderkakan har kommit ut) Det nyfödda barnet läggs på din mage för att du och ditt barn ska få hud-mot-hud-kontakt. Detta är mycket väsentligt för den fortsatta anknytningen och för att underlätta tidig amningsstart. I regel får du samtidigt en injektion av livmodersammandragande medel, för att undvika en riklig blödning efter förlossningen. Navelsträngen ska klippas, vilket pappan ofta erbjuds att göra. I genomsnitt tar det 7-8 minuter innan moderkakan lossnar och föds fram. Förutsatt att det inte blöder kan man emellertid avvakta upp till 1 timme på att moderkakan ska lossna. Lossnar den inte inom den tiden eller om du blöder mycket måste förlossningsläkaren ta bort moderkakan, vilket görs under narkos eller ryggbedövning.

Ja det är bara att vänta med spänning nu... och öva öva öva.

Bryt

Ringde förresten Henk på jubbet ikväll och grät massor verkligen massor... råkade nämligen se en dokumentär om en liten döende kille och hans mamma. Henk funderar nu på om man kan spärra mig från vissa kanaler.

Mat och politik

Har precis ätit hämtpizza, några tuggor för mycket visar det sig nu när jag är så mätt att jag knappt kan andas.

Nu till lite politik. För er som inte har tänkt på det så har Maud Olofsson ett fruktansvärt irriterande sätt att uttala ordet alliansen på... det låter mera "Allijangs'n" och efterföljs ofta av ett falskt lite småskevt läppstiftsflin, eventuellt lutar hon sig lite bakåt också. Hon ska vara så fräsig den där Maud. Det spelar ingen roll att hon är norrlänning, kvinna vid makten och fräsig - jag råkar avsky henne. Men å andra sidan har jag inte vidare mycket till övers för någon på den sidan av politiken. Fan vet om jag har så mycket till övers för någon inom politiken över huvudtaget längre, men det kan vi ju lämna därhän fram till nästa val.

Hur som haver så har Maud och hennes pittallijangs ännu en gång visat vad de anser om de svaga i samhället, slappa sjukskrivna lata offer ska nu UT i arbetslivet fort som fan. Och hur ska då det gå till? Jo sänk ersättningen såklart. Jag fick då lära mig på högstadiet att man inte får utöva kollektiv bestraffning, men att straffa alla för att komma åt några som utnyttjar systemet det fungerar utmärkt om man heter Allijangs. Det gäller A-kassan och nu även SGI. Visst är det väl bra om fler sjuka kan få rehabilitering och komma tillbaks till ett värdigt arbetsliv, för att enbart gå hemma gör knappas många lyckligare eller friskare. Men det sker väl genom rehabilitering...och inte genom sänkt ersättning och hårdare sjukskrivningsregler?

God damn va irriterad jag blir, men Maud hon bara flinar på. Klart som fan eftersom hon själv plockar ut inte mindre än 138 500kr i månaden, mer än självaste stadsministern.

Du har gått 259 fulla dagar av 279
Du är i vecka 38
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0)
Du är i 9:e kalendermånaden
Du är i trimester tre
Du har 20 dagar kvar till förlossning

Eventuellt 20dagar kvar till förlossning om det vill sig väl måste jag tillägga...annars kommer jag säkert att bli helt uppstressad och deppig när Öban bestämmer sig för att dröja en vecka eller två. Som förstföderska räknas man inte som överburen förrän efter vecka 42...sådeså.

Vecka 38

Kroppen: Om inte barnet vänt på sig själv kan det bli tal om sätesbjudning då barnet föds med baken/benen först. Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för att undvika sätesbjudning. Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG och dropp med livmoderavslappnande medel. Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Spott och fräs

Har precis ätit en halv burk koncerverade mandariner som av någon underlig anledning hamnade i min korg på ica. Det gjorde även en burk hjortronsylt...hamnade i korgen alltså - mycket märkligt. Jag är på skitdåligt humör idag och fick precis ett illa riktat utbrott på soppåsen som gick sönder så att jag nu har äckliga fläckar på köksgolvet som jag helt tänker skita i att städa bort just nu.

Mitt humör kan eventuellt ha vissa kopplingar till överdriven sömn, men jag väljer att skylla på hormonerna. Längtar tills henke kommer hem så att jag kan ta ut mitt dåliga humör på någon.

Sova

Jag är så sjukt trött . Skulle med lätthet kunna sova bort hela dagen, och helt allvarligt så är jag väl inte långt ifrån att ha gjort just det. Klev upp klockan elva men var för seg för att åstadkomma något så jag damp ner i sängen igen. Upp igen och åt en smörgås klockan ett... för att sedan landa med täcket i soffan där jag skulle se Sverige -Nigeria var planen. Somnade i försnacket inför matchen. Klev upp alldeles nyss och funderar över om jag orkar kliva in i duschen innan jag ska försöka ta mig ner till affären. Är verkligen helt slut.

Sover lite halvdåligt om nätterna nu. Det är ett väldigt kissande, kombinerat med ryggont och ont i höfterna. Inte utan att det börjar bli dags för Öban att kika fram tycker jag. Nä nu orkar jag inte skriva mer, ska se sista helvleken på matchen och bestämma om det blir en runda till ica sedan.

Tiden går fort...

När man har goda vänner på besök. Det gick verkligen alldeles för fort enligt mig, helt plötsligt befann jag mig ensam i bilen påväg hem från Växjö utan att förstå vart alla timmarna tagit vägen. Helt underbart är det att sitta och surra på med sina gammnucker timmarna långa, det finns så många problem att analysera. Känns ju märkligt att nästa gång vi ses så har jag förmodligen en bebbe hängandes i bröstvårtan. Det var nog tur att vi fick den här sista helgen att bearbeta detta faktum...

Förutom att analysera varandra och varandras bekymmer så har vi även haft lite tid över till Singstar. Inte mindre än två kvällar i rad har grannarna fått lyssna till våra ljuva stämmor. På fredagen var min karl i Kalmar så då var det brudafton med mig, balle, linda och frida. På lördagen blev det lite mera fylleslag då Henke och Kris gjorde oss sällskap. Sista gången på länge som blivande papi fick tillfälle att supa till det - en uppgift han tog på största allvar, precis som den sympatisupande vapendragaren Kris. Om man säger såhär... det bjöds på storartad underhållning när grabbarna grus kom hemragglandes. Vad de hade sysslat med på bodegan vill jag helst fortsätta vara lyckligt ovetande om. Vi tjejer mös till det på hemmaplan med popcorn och gammalt hederligt skitsnack.

Nu ska jag kila och titta på film med karlsloken och smälta denna mycket trevliga helg....

Det växer så det knakar i revbenen...

Vecka 36


Vecka 37

Bästisarna från förr

Idag kommer det besök till lilla Emmaboda igen, lååångväga. Ända från Sikeå 135mil bort och Göteborg inte fullt så långt bort. Ska få träffa min bästaste bästisar en sista gång innan man pluppat ut en bebbe. Kommer ju att kännas väldigt knepigt att umgås utan alkohol, då det alltid är ett stående inslag när vi ses. Jamenar jag och Linda var ju nästan alkisar ihop när det begav sig. Tur att man har vuxit på sig en smula nu för tiden... Ändå går det ju inte att komma ifrån att kombinationen Goda vänner, god mat och gott vin slår högt.

Men men nu får jag hålla tillgodo med svagdricka och jag är inte det minsta oroad över hur det kommer att bli i helgen, fullkomligt underbart! Har ju inte träffat Linda sedan jag blev smäll på tjocka så det ska bli spännande å se hennes reaktion, jag har ju svullnat till lite häromsistens. Borde nästan infoga ett foto på mina stockar till vrister, men pga tidsbrist får det bli en annan dag. Nu ska jag nämligen göra mig redo för att hämta Linda i Kalmar. Senare ikväll kommer världens bästa Fritz med tåget till oss... Å så kul det ska bli!!!!

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärthjud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet vid denna tidpunkt är 34. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan nu variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka 9 cm i diameter. De restrerande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis mellan 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 cm. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Fnatt

Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma! Jag ska bli mamma!!!!!

Da Ring

Var på mvc igår och snackade lite med barnmorskan om förlossning och amning. Mätte magen och kollande blodtrycket som vanligt...allt såg så fint ut så. Tills hon fick se mina fingrar och fossingar vill säga. Jag har ju svullnat till rätt så rejält och förlovningsringen ligger vackert inbäddad på fettofingret. Då berättar bm att man inte får ha några smycken på sig under förlossningen och att ringen alltså måste av. Hmmm jo men det ska väl gå med lite olja, kallt vatten och våld tänker jag sturskt. Icke. Ringen sitter så fint där den sitter. Kan rucka den några millimeter men sedan sväller fingret till en blå boll och det gör ont som faan. Har testan tre gånger nu senaste dygnet och det är stört omöjligt. Så det blir till att klippa av ringen. Skit och dynamit. Varför varfö tänkte jag inte på detta tidigare, hade ju varit hyfsat enkelt åtgärdat att ta av den när fingret började svälla för en si sådär fem veckor sedan. Pucko jag!

Nu har jag läst mig till (på familjeliv som vanligt) att dom gör det gratis på guldfynd, men att det kostar 400 att fixa ringen sedan. Ska tydligen inte synas efteråt att den blivit klippt... så det är ju inte hela världen direkt. Men som sagt... Onödigt Cicci.

Dubbelt upp

I helgen har jag haft långväga besök av Amanda och hennes bebbemage Holger. Väldigt spännande att ha en annan mage att få känna på! Holger bakades 9veckor efter Öban så den var inte i närheten så stor som Öban, och kommer nog inte att bli heller så det ut som... men mycket fin! Däremot hade Amandas tuttar svullnat upp som aldrig förr, å dessutom läcker de en massa från dom om hon klämmer. Genast kände jag mig lite misslyckad som blivande mjölkkossa...varför har inte mina tuttar fattat galoppen??? Har pressat som fanken men det gör bara ont.

Vi har tagit det väldigt lugnt i helgen, gravida som vi är. Amanda hade ett sug efter delikatobollar, så det har vi ätit en del... för jag ställer givetvis upp på frosseri. En mumma middag hos Balle blev också av, efter självinbjudan. Men jag måste ju erkänna att när man sitter och äter god middag med sina vänner så är det inte utan att man saknar VinBoxen lite. Väldigt mycket Vetevärmare har det blivit för våra onda ryggar, stackars Amanda har sådan foglossning att hon har kryckor.

Trotts ett otroligt lungt tempo i helgen var jag helt slutkörd i går, det börjar verkligen märkas att man inte har så långt kvar (hoppas jag). Nu ska jag gå ut på en liten promenad så att jag piggnar till lite. Återkommer senare med lite ringångest...

Fixat frippen

Som jag tidigare gnällt på så var jag inte helt nöjd efter mitt senaste frisörbesök. Nu fungerar äntligen USB-grejjen till mobilen så nu kan jag lägga upp foto på missären. Men nu är jag ju nöjd... mörkt mörkt men jag tycker jag passar i det oavsätt vad någon frisör säger. Sådeså!

Ser ut som en sliten trebarnsmorsa..kärringfärg!

Se så mycket gladare gladare jag blev i mörkt!

Tjockt

Nu är det tjockt kan jag lova. Mina små uffanden har bytts ut mot OOOUUUUÄÄÄÄÄÄFFFF anden när jag försöker ta mig ur soffan eller ännu värre...sängen. Känns som om Öban har sin röv inkilad mellan mina lungor. Att gå på toa är ett smärre äventyr från start till målgång. Ändå envisas min blåsa med att tvinga dit mig stup i kvarten. Vaknar fyra-fem ggr per natt för att blåsan håller på att sprängas, så sömnen är lite rubbad. Fast å andra sidan är det bra att jag tvingas upp för då byter jag sida att ligga på när jag lägger mig igen. Något som annars är en mycket ansträngande rörelse, prova själv att rulla runt i en Valrosskostym. Öban storlek gör att det inte rymms lika mycket mat i magen som förr, vilket leder till att man vill äta varje timme istället... går konstant i skåpen och kikar efter föda. Vindruvor har blivit en favorit, likaså morötter och inte att förglömma ostkrokar!

Nu ska jag nog faktiskt ta en svängom in till köket, blev hungrig igen.

Vecka 36

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Hur som helst är det bra att ta reda på hur förlossningsskedet går till och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2000-2500 gram och längden är ungefär 45 cm. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Psykbryt

Tittade på friidrotts-vm idag... vilken pärs! Nu är jag alldeles färdig och rödsvullen kring ögonen och huvudet värker lite lätt. En sådan gråtfest det blev för min del. Det stod på aftonbladet att Kallur bröt ihop efter loppet... men det var inget mot för hur jag höll på här hemma. Stillsamma tårar ligger ju inte för mig längre sedan jag förvandlats till en hormonkossa, jag stortjuter, hulkar och brölar samtidigt som det forsar ur tårkanalerna. Hon var ju så duktig Susanna, blir nästan rörd igen när jag tänker på det. Men inte nog med Kallur, sedan kom Wissman och spang som en gud och vips så kom tårarna igen. Sedan höjdhoppet som om jag inte var nog omtöcknad. Där var det inte Holm som fick mig i tårar utan Donald Thomas...vilken liten saga... Buhuhu blev det här hemma i soffan en sista gång. Men så himla skönt det är att gråta, det gör verkligen susen att få ladda ur lite. Nu kanske jag kan hålla mig lite stabil ett tag framöver.

Skit

Min mobil kan helt plötsligt inte känna av när USB-kabeln penetrerar i mynningen. Så nu kan jag inte föra över foton till datorn...PooP. Igår var inte min dag helt enkelt! I likhet med min kära Balle så hade även jag en skräckupplevelse hos frisören. Historian är väldigt lik med många Ja det blir nog bra... och javisst jag är nöjd... Men inners inne höll jag på och dö av fasa. Men vad säger man till en frisör som faktiskt fått tillstånd att göra vad hon tycker blir bäst och sedan lagt ner 3timmar på frippan?

Fort in på Ica Maxi och köpa färg, sedan fort fort hem och fixa till missären. Så nu är jag mörkhårig trots att frisören avrådde mig från det eftersom hon trodde jag skulle se blek ut i det. Jag föredrar ju att se lite blek ut framför att se ut som om en fiskmås haft rännskita i mitt hår.
Men det är surt att först betala ett antal hundra för färgning och sedan ändå behöva står hemma och färga om allt! Tog några millimeter extra med saxen på luggen med som var lite väl snålt klippt... inga nötta toppar när man nyss varit på salong tack. Nästa gång sticker jag till Skövde och fixar frippen, där är dom duktiga till skillnad från kalmars frisörer.

I morgon

Fyller Henk 28år... ska fixa finfin frulle på sängen åt honom och så ska han få paket såklart. Sedan är det iväg till jubbet för honom och iväg till kalmar för mig. Ska till babyproffsen och be dem fixa vagnen som inte kom i det skick vi vill ha den... nämligen FUNGERANDE. Är lite tjurig. Köper man en vagn för 6000kr så vill man att den ska vara perfekt, jävla Emmaljunga. Grrrrr. Sedan ska jag och klippa mig och fixa färgen... ska testa Cam & co hoppas de är duktiga!

Nu ska jag gå gosa med Öban och Henk.

Snygg amningsbh

Wow... jag har precis hittat en sjukt snygg amningsbh! Nu kanske ni tycker att den ser ut som en vanlig jävla spets-bh, men ta en titt på utbudet av amningsunderkläder så förstår ni snabbt att denna är något utöver. Funderar på att slå till och köpa den, men att köpa bh utan att prova kan ju vara lite riskabelt. Speciellt om den kostar 545 svenska riksdaler.

Smäll på tjocka

Vecka 16 svankar lite extra...

Vecka 20 det rör sig där inne...

Vecka 29 börjar bli tung...

Vecka 35 snart färdig!

Vecka 35

Kroppen: Om kvinnan fick instruktioner om att vila pga tidiga sammandragningar tidigare i graviditeten kan man nu pusta ut. Barnet anses nämligen ha goda chanser att överleva om det skulle födas. Det behöver oftast bara ligga i kuvös för att hålla värmen.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar.

Dålig simultankapacitet

Det är nog anledningen till varför folk och fä helt plötsligt har slutat uppdatera sina bloggar. Facebook har snott all uppmärksamhet. Eftersom Balle lärt mig hur man gör på facebook så hänger jag där med för jag klarar av att göra två saker samtidigt. Saknar att läsa folks bloggar... jag vill ju hänga med i era liv, på facebook handlar det ju mest om att bli poppis. En blogg handlar ju om livets öden och missöden, det är mycket roligare. Eller så tycker jag så bara för att jag inte har så många vänner?

Långväga

Så himla himla trevligt det kommer att bli nu några helger framöver. Nästa helg kommer Amanda "smäll på tjocka" hit med sin Holger (Amandas Öban heter så än så länge). Ska bli så kul med en till mage i huset... nu ligger ju Amanda 10veckor efter mig så hon har väl fortfarande en såndär snygg kula men så himla roligt det ska bli. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på här i Emmaboda... hon kommer ju från storstan. Lite lantligt lugn kan man ju erbjuda!

Sedan veckan efter så kommer Linda och Fritz eventuellt för att inspektera magen innan jag spricker upp. Ännu en trevlig helg att se fram emot. Så himla trist det är egentligen att man inte kan få ha alla sina vänner samlade i samma stad alltid. Så som det var när man gick gymnasiet... vad enkelt det var då. Fast nu har jag ju mycket att längta till istället. Knepigt det ska bli att umgås med dessa människor utan alkohol förresten.

Summan av hela kardemumman är iaf att det ska bli jättekul med besök några av sina bästaste vänner!

Mvc

Sitter här och tittar ner på en viss liten lapp. Förlossningsplan. Inte utan att det känns nära nu. Till nästa besök ska jag ha skrivit ner hur jag känner och vill ha under förlossningen. Hittills vet jag tre saker jag vill... Ha tillgång till en saccosäck, få bada i varmt skönt bad hur länge jag vill och att det ska vara dämpad belysning. Det där sista om dämpad belysning läste jag alldeles nyss om, det ska vara bra för bebben.

I övrigt vet jag inte alls vad jag vill. Det låter ju bra att klara sig på lustgas och andning, men fy fanken säger jag bara. På föräldragruppen sist fick vi se hur det verkligen går till när bebbe ska ut. Trångt. Trångt. Trångt. Ska läsa in mig lite på ryggmärdsbedövning, eller Epidural som det heter... enligt barnmorskan är det väldigt bra om det ges i tid och tar som det ska. Sedan har jag fått för mig att jag ska hyra en TENS som man kan ha med sig till förlossningen, den ska också vara bra för de som får till tekniken.

Annars såg allt bra ut på undersökningen idag.
Symfus mått:33
Öbans puls:136
Mamis blodtryck: 115/75
Järnvärde: 120
Ökad vikt hittils: 13 stadiga kg
Öban ligger som innan någonstans mellan ruckbar och fixerad. Mami är imponerad!

Recept på hemmagjord bomb någon?

Har precis varit på försäkringskassan igen. Öppettid onsdag mellan 9.30-12 då en person tar emot alla Emmabodas förvirrade tanter och farbröder som ska söka bostadsbidrag. Det går inte tokfort att få hjälp om man säger så... Inte heller är hjälpen väntan värd.

"ja det var ju väldigt länge sedan du skickade in...hmm... ja....hm...jag skriver här att föräkringskassan ska kontakta dig snarast då....hmm....hmmm...ja...."

Jag trodde att jag var på försäkringskassan..???? Men nejnejnej där var jag minsan ute och cyklade. Sverige är ju ett modern land - här mailar vi. Det här med direktkontakt och raka besked sysslar vi inte med på kontoren, vi har nedskärningar så istället mailar vi någon annan jöns... så kan ju den människan kontakta dig någon gång framöver så slipper jag bra mig just nu för jag har korridoren full av andra som också vill att jag mailar om att vi ska höra av oss någon gång.

Grrrrrrrrrrrr!!!! Så nu sitter jag här och väntar på ett telefonsamtal. Om jag inte hör något idag så har jag stora planer på att tillverka en gigantisk bomb och spränga hela fuckingjävlaförsäkringskassan i luften. Det är inte som att folk kommer att få sämre service direkt.

Hur vore det om samtliga på försäkringskassan ägnar sig åt att hjälpa folk istället för att lägga allt krut på att sätta dit fuskare....???

Gessle

Jag tycker att det är osmakligt av Ica att ha Per Gessle sjungandes som väntmusik när man vill komma i kontakt med deras kundcervice. Väntmusik i telefonen är irriterande nog, men Gessle??? Men jag förstår hur de tänker...för jag hade då väldigt svårt att stå ut de ynka tre minuter som kötiden varade. Smart drag där Ica. Å andra sidan är de som faktiskt uthärdar på ett lite ännu sämre humör när de kopplas till telefonisten, så frågan är om det egentligen är så bra? Elakt är det iallafall.

Så var det snart måndag igen

My god vad helgen gick fort! Fredagen blev superfin på alla sätt, supergod Thaimat som fick mig att lägta tillbaka till värmen och en alltid lika underhållande Homer som efterrätt. På lördagen drogs det till Kalmar för en fika med Balle... som är lite uppjagad över det faktum att Öban nu börjar höra skillnad på olika människors röster. Hon är ju ganska mån om att bli favoriten i pyrets liv. Så vi satt på fik och pladdrade som fan, högt och ljudligt i vanlig ordning... helt plötsligt inser vi att fiket har tömts på övriga gäster. Knepigt.

Balle som var sugen på fest och skulle få besök övertalade Henk att komma in till Kalmar och dricka sprit. Först en sväng förbi Ica Maxi för att skämma ut oss fullständigt såklart. Balle övade lite partytrick mellan frysdiskarna, medan jag filmade ödet. Det åktes "rullband" gicks i "trappor" och åktes "hiss" mitt bland allt folk som skulle ta sig en påse pommes, eller lite fryst lax. Hahahaha ja för er som inte fattar var det iaf väldigt fult och alltså - väldigt roligt!

Eftersom Kris Xbox tragiskt gick och dog knall och fall så blev i utan både GuitarHero och någon vettig musikanläggning... vilket fick ersättas av en skön mix av särdeles skumma radiomixkanaler. Detta sköljdes ner med Rabarbara... kvällens drink. Underbart god - iaf den alkoholfria varianten. En mycket trevlig afton måste jag säga. Dessutom fick Öban två Otrrrrroligt grymma Metalnappar införskaffade på värdens största (eller ljuger jag nu?????) Metalfestival. Kool som satan kommer Öban att bli med dom hängandes i mungipan.

När Balle med sällskap drog iväg på dans till poporkester så tackade gamlingarna för sig och for hem. Blev en sen kväll och då alltså en mycket lång sovmorgon. Såsade på hemma fram till den förjävligt pinsamma KFF matchen. Sedan har vi städat en massa här hemma...och nu helt plötsligt är det natt.

En lång lång utläggning om hela helgen. Onödigt kanske men nu är ju bokstäverna på plats så skit samma. Nu ska jag googla på tunga + svamp och läsa mig till om det kan vara det som svider så på min tunga. Bläääääää....

Romatische Freitag

Nu ska jag och Henke bege oss iväg till Växjö och romantisera. Först lite shopping... sedan middag på en Thairestaurang och sist men inte minst 1 & en ½ timme med Homer. Nu ska jag kleta på lite mascara på mamifransarna, nypa mig lite i kinderna och pressa ner Öban i en klänning. Här ska romantiseras... -So long Suckers!

Öbans favoriter...

Det finns ju saker man kan göra för att hamna lite längre fram på Öbans lista över bra människor. Detta finns det några som snappat upp. Min alldeles egna underbara mamma leder nog ligan solklart efter senaste visiten och storshoppingen på eleraff, men som god två kommer Balle som på helt egen hand syr tuffa kläder till marodören. Lite tuffare plagg än gemene bebbe får, se bara på denna bild... en riktig bebberocker kommer att födas. Iron Maiden t-shirten har henke skaffat till honom, trotts att henke själv inte gillar maiden, det är kärlek. Så idag kom helt överraskande ett underbart litet paket från Sara och hennes Bob, en ursnygg omlottbody till Öban bara sådär... ja det säger jag då vänner, det är sådant man gillar. Kanske är detta fördelen med att vara först ut med att skaffa bulle? För isåfall... det är vi värda, för det är fan så nervöst!

Men stort tack tack från Öban, Henke och mami.

Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning. ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Ibland kan förvärkarna komma tätt och upplevas som riktiga värkar, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas samt främmande personers röster.

Ananaspaj

Gick till affären för att köpa ingredienser till en Ananaspaj. Uffade mig omkring och hamnade tillslut framför tidningarna. Man kanske skulle ta och köpa sig nåt att läsa som inte handlar om förlossning eller mjölkstockning slog det mig. Men hur mycket jag än försökte så lockades jag inte av någon tidning... inte bryr jag mig om hur andra kvinnor vill ha det i sängen, eller vilka som är höstens modefärger (det vet ju alla redan att det är lila och senapsgult eller hur balle?) eller att Victoria Beckham får sina kompisar att banta. Jag gick alltså hem utan tidning.

Väl hemma mitt uppe i pajbaket slog det ner som en bomb... jag har förändrats nu. Jag har lixom blivit lite mindre Cicci och lite mera mamma helt plötsligt. Tester av febertermometrar och spälsängar fångar genast min nyfikenhet, medan skvaller om kändisars celluliter får mig att sucka skrämmande likt min egen mamma. Det är väl säkert helt naturligt att man förändras lite när man får bebbe, hela livet blir ju lite uppochner... Men jag vill ju faktiskt fortfarande vara jag. Inte vill jag bli en av de där som bara pratar bebis, snor och bajs. Lite snuskskvaller, fylla och fnitter vill jag faktiskt ha kvar. Öban vill ju ha en tuff mamma som är lite om sig och kring sig, inte en uttråkad gråmus som bara tänker på storkok och blir i gasen av senaste numret av Tara.

Nu måste jag kila till köket innan pajen förkolnas.

......

man tittar ner mot golvet... där inne bor Öban.

Lite toffare skötbord

Nu har jag och Henk äntligen fixat Öbans skötbord... Tuff bebbe ska ha en tuff plats att ligga på med bajsig rumpa!

Ekonomi

Försäkringskassan tar då våran graviditet med stort lugn. Jag skickade in papper för 2månader sedan, så att våran lilla familj kan börja planera föräldraledigheten snart. Från f-kassan har vi inte hört ett pip... det vore ju trevligt med ett meddelande om att de fått in mina papper iaf.

Om fyra timmar ska jag och Henk på familjeträff, våran allra första. Känns nervöst. Det blir lite mer verkligt nu ju, träffa andra tjockisar och lära sig om förlossning. Skönt att jag och Henk har varandra som stöd... åsså har vi ju den lilla marodören i magen också!

Nu ska jag äta lite kycklingsallad. Vägde mig nämligen igår och insåg att saker och ting skenat iväg en smula. Visst massor av Öban, moderkaka, fostervatten och vätska i fossingar och så... men nog tror jag allt att mami har proppat i sig en och annan kaka för mycket under sommaren. Nu ska Öban få lite nyttigare kost.... också....

The Örb...magens nya smeknamn

Nu börjar jag känna att det där med 5:e oktober känns lååångt borta. I nästan två månader ska jag gå hemma och rulta omkring. Tiden kommer att gå apsakta ju! Det blir till att fylla frysen med storkok och fikabröd som alla andra gravida verkar göra... jag har aldrig begripit mig på det där riktigt förrän nu. Man måste ja få tiden att gå. Åsså är det ju praktiskt sedan när man bara vill gosa med bebbe istället för att laga mat.

Igår fick vi en liten pressang från Vi Föräldrar, en väldigt bra bok om barnets första år. Blev alldeles nervös och kallsvettig när jag läste om bebbesjukdommar och när det är läge att kontakta läkare. Den kan ju bli sjuk med - slog det mig! OjOjOj. Det är ju en sak när en 1åring blir febrig...men när en tre-dagars börjar se hängig ut och tappar aptiten då känns det lite läskigare. För att inte tala om ifall det är våran Öban vi pratar om, Henk och jag kommer verkligen att vara sådana som ringer läkaren för ofta.

Här hemma har vi ägnat oss åt gissningar över när jag kommer spricka upp...jag tror att Öban kommer den 12:e oktober, medan Henk tror på 1:a oktober... knashenke har inte koll på det där med att tänka bortom bf så att man slipper känna stressen. Nejdå nejdå han tänker lite tvärtom.

Vecka 33

Kroppen: De sista två månaderna besöker du vanligtvis MVC varannan vecka. På MVC mäter man barnets tillväxttakt. Vid den här tidpunkten är normalkurvan för symfys-fundusmåttet runt 31, men det är främst sin egen kurva man ska gå efter.

Barnet: Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. 3-4% förblir kvar i sätesställning.

Lillfisen

Allt det man själv inte vet hur det ska gå till, det fixar Öban. Så himlans duktig våran lillfis. Har varit hos barnmorskan idag och kollat upp läget med pyret. Å den lille krabaten ligger redan i startpossition, numera är Öban nästan helt fixerad... inte dålig framförhållning där inte. Så jämarns duktig, har redan full koll på var utgången är.

Allts var som det skulle, förutom mitt lite låga blodvärde och att jag har så ont i ryggen. Ska få komma till en läkare nästa tisdag, vad nu han kan åstadkomma för underverk...

Nu ska jag googla lite på bebbegrejjor till Öbans rum, vi behöver mysbelysning. Och så har jag på känn att höstens nyheter har börjat dyka upp...

Hrm...

Pratade med min Fritz idag om min ryggvärk, pratade även om foglossning som jag säger mig inte ha drabbats av ännu tack och lov. Sedan läser jag detta: "När bäckenlederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt. Ofta får du värk i korsryggen, ner i skinkorna eller från blygdbenet mot ljumskarna." Jag hade inte kunnat sammanfatta mina ryggsmärtor bättre själv... Jag trodde att foglossning skulle göra ont i andra trakter än ryggen, typ där bebben ska komma ut ungefär. Nu känner jag mig lite dåligt påläst. Stod också "Har du ett jobb med tunga lyft eller har haft ryggbesvär tidigare i livet är risken större." "Andra symtom är:
svårt att gå fort
klarar inte av att ta långa kliv
får ont av att gå i trappor
svårt att vända sig i sängen
svårt att komma igång när du suttit en stund"

Känns som om jag kan diagnostisera mig själv faktiskt prickade ju ändå in samtliga symtom...ska fråga BM på onsdag vad jag ska göra åt saken. Damn... jag är en mami med foglossning, låter ju extremt osexigt!

60

Om 60 dagar kanske jag är i full gång med att krysta fram en bebbe... troligtvis inte för det är nog så mysigt i min mage så Öban kanske stannar en extra vecka eller två... men tänk om! Det är ju helt sjukt. Nu är det verkligen dags att börja plugga på det här med andning, massage och droger. Jag är rätt så säker på att jag vill föda så odrogad som möjligt, gärna med bara massage och lustgas om jag tyar med. Fast sedan så ligger man väl där, ser döden i vitögat och vrålar efter det starkaste dom har. Det är inte det att jag tycker att det är extra duktigt att föda utan bedövning, men när man läser på om de olika smärtlindringarna så har alla någon skum bieffekt såklart. Tycker inte riktigt om tanken på att man ska bli helt bedövad i fettan... minns med fasa hur det kändes att bli bedövad hos tandläkaren, det är inget jag önskar mitt kön. Hur som haver är känns det bra att ha någorlunda koll på saker och ting innan det är dags.

Med lite tur har jag 60 dagar innan våra kunskaper sätts på prov... Gaaaaaaaaaah bara 60 dagar!!!!

Stuga - jobb - stuga

Är på jobbet en sväng...känns lite segt nu när solen äntligen behagar att titta fram. Men det ska ju hålla i sig några dagar så jag hinner väl få en fräken eller tre tills nästa regnoväder. Hade ju sett fram emot att träffa Balle på jobbet idag, men icke så nicke. Åbäket är sjuk... ja jag vet att det är mest synd om Balle, men det är bara med nöd och näppe.

För övrigt mår jag fortfarande relativt bra. Det jag kan gnälla på är bristen av sömn... Sover nämligen på en väldigt hård säng vilket innebär att jag som inte längre kan sova på rygg eller mage vaknar flera gånger per natt av ont i höfterna. Däremellan vaknar jag av sprängfylld blåsa och måste på toa. I natt vaknade jag dessutom en gång av att båda mina händer var helt avdomnade, inte alls trevligt kan jag meddela.

Men men man ska inte klaga när man har en sötkorv i magen som växer så det knakar... mami är nöjd trotts sömnbrist och ont i ryggen.

Vecka 32

Kroppen: Man kan lätt bli anfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir anfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång. Nu kontrollerar barnet själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Kände hickningar igår, så himla fräsigt det var... Öban är världens sötaste lilla fis, ligga och hicka i magen på mami =) Kan man bli annat än kär?

Smäll på tjocka på festival

Det ska sägas att jag har haft fem riktigt trevliga dagar...

Mamma världens bästaste mamma har varit på besök. Vi har hunnit med att äta en helt underbart god och lyxig middag på lammet och grisen, gick in - rullade hem. Besökt ett helt otroligt överreklamerat Kosta Outlet. Om jag inte vill köpa en ful glasvas för 3000kr så vill jag lika lite köpa den för 1500kr... Visst dom har ju kläder med, hittade ett par snygga kalsonger men de fanns bara i storlek xs eller xl, inte konstigt att dom kallingarna letat sig till Kosta. I övrigt var det ju enbart kläder för fula för att säljas på riktiga affärer och dom vill man ju inte ha oavsett pris. Mammas Kent var nog den som shoppade mest, själv kom jag hem med en inte helt billig men söt Pingu-mjukdjur till Öban.

Öban har även fått lite andra saker under denna mammavisit... det råkade ju sig att Eleraff i Kalmar hade 50% i nästan hela butiken. Behöver jag säga att det shoppades. Jag och mamma for omkring som i LSD-rus bland alla kläder. Henk och Kent stod i ett hörn och trampade oroligt. En hel del blev det som sagt, men vid en manshesterbyxväst för 450kr tog glädjeyran slut. Då surnade henke till och jag fick inse att Öban nog överlever även utan den. Men den kommer jag att gräma mig över länge länge...

Vi har även hunnit piffa till mamma nåt sjukt. Det tog tre dagar, men sedan var hon klippt, färgad och slingad. Skitsnygg foxy mama blev hon - inte konstigt eftersom jag var frisör.

Jag har även hunnit med en mycket stor bedrift. Jag har varit gravid och nykter på festival. Visst har det varit trevligt, festivaler är ju som bekant trevliga tillställningar. Trevlig folk hade vi på besök också... Men för att verkligen njuta av en festival behövs en sak till... Alkohol. Iogt-Nto får säga vad dom vill men festivaler är till för att lyssna på musik full som fan. Det är då man skiter i att regnet öser ner och att myggen äter dig levande, det blir liksom bara en extra dimension. Det är mitt i fylleruset som den där speciella festivalkonsertstämningen infinner sig. Jag försökte mig alltså på detta nykter. Många hjäspningar, femtioelva myggjävlabett, ett horribelt bajamajabesök, dyngsura kalla kläder och ett irriterande örontjut senare kunde jag konstatera att festivaler inte är något för mig som pregnant. Nästa festivalbesök blir med Öban utanför livmodern... Världens bästaste mormor har ju redan införskaffat Peltor Kid till pysen så nu väntar vi på nästa festivalsommar.

Vecka 31

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

På begäran

Några bilder från vårat hem. Och ja jag har städat lite...ni som känner mig vet ju att ordning och reda inte ligger för mig. Det ser fortfarande så kalt och oinbott ut, men om några månader är det nog fullt mys med leksaker och bebbekräk överallt hoppas jag.



Den lilla hallen...



Här sussar vi skönt...



Kalt vardagsrum med sköna soffan... fattas en bra teve, lite tavlor och gardiner...




Tuffa tapeter i vårat kök.